Jazzhoppan

Jag har ju lovat mig själv att jag ska göra roliga saker som får mig
att må bra, de ingår i min Må bra-plan.

I fredags dök det upp ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag gillar inte höga höjder, har på gamla dar blivit sjukt höjdrädd. Jag fixar att stå på en stol men försök att få upp mig i tornet i Pisa eller i Eiffeltornet igen, nope serrö, icke sa Nicke. Been there done that.

Men jag gillar fart. Gillar att åka bil och köra bil. Gärna lite för fort. Var lite avundsjuk när jag stod bredvid banan i Mantorp för fyra år sedan.
Men i fredags så fick jag chansen att åka... motorcykel!!! Helt galet roligt!!! Wiiii!

Efter lite meck med att få på sig bröst och ryggplatta, knäskydd, armbågsskydd, axelskydd och hjälm stod jag redo.
Jag kopplade greppet runt förarens midja och så bar det av.
Tur och retur Uppsala med ett matstopp. Det var en otrolig frihetskänsla och jag kände mig väldigt trygg och säker. Accelarationen på en Honda är helt sjuk, jag hann och tänka, tur att mamma inte ser mig nu, hon hade slagit ihjäl mig.

Väl hemma var jag helt salig, inte hade jag någon aning om att det skulle var så häftigt!
Dessutom var det en otrolig sensuell känsla att sitta bak, att totalt hänge sig åt någon annan.
Som två pusselbitar for vi fram på småvägarna mellan Stockholm och Uppsala.

Så om chansen dyker upp igen, absolut! Jag åker bak när som helst!
Wiiiiii!

Läs även andra bloggares åsikter om åka båge, motorcykel, mc, frihetskänsla, pirr i magen