Jazzhoppan

Tänk att ibland oroar man sig för ingenting. Starkare än nånsin kliver jag framåt. Tillsammans med min älskade.

Vid skogens slut, där havet börjar, på en ö, finns en liten stad. Den finaste staden i världen, min barndomsstad. Jag har bott längre tid från den här stan än i stan men det spelar ingen roll, här kommer det alltid kännas som hemma. Eller himma i staun som vi säger.

Som jag har längtat efter min lilla oas. Altanhäng. Vackra blommor.
I år har jag planterat ett körsbärsträd. Hoppas att det klarar sig, ska vårda det med massor av kärlek.

Helgen som gick innehöll en födelsedag. Min födelsedag. Paket, tårta och champagne. Och jag som har slutat att fylla år. Men jag firar ändå. Livet är värt att fira. Hipp hipp hurra!!!

För mig handlar tvåsamhet att dela med sig. Inte av pengar, tjänster eller saker, utan av känslor och upplevelser.
Att dela med sig kan vara svårt, det kan upplevas utlämnande och kanske lite ovant.
Mitt liv händer just nu, inte i ngn film, på FB, Instagram eller klipp på nätet. Jag vill känna här och nu. Livet är för kort och för värdefullt för att slösa bort på onödiga ting.

Jag är en melankolisk och lätt nostalgisk person. Det betyder inte att det var bättre förr. Men jag flyr gärna dit en dag som denna. En dag då livet inte går som jag vill.

Idag känner jag mig väldigt ödmjuk inför livet. Sjukhus gör ngt med mig... Och tacksam över att vi betalar skatt så att man kan få en ny hornhinna för endast 350:-

Året 2012 blev ett år fyllt av bra saker men också dåliga saker. Såsom livet självt. Det blev ett fattigt år, både ekonomiskt och på tålamod. Men det var också ett år berikat med kunskap och kärlek.
Det var också ett år fyllt av väntan och längtan. Förnyelse, förbättring och försoning.

Välkommen 2013, låt det bli ett år fyllt med nya spännande upplevelser, både de goda och det dåliga. Så lovar jag att jag ska göra så gott jag kan.

Förmodligen jag. Det brukar det vara. Jag önskar bara att det vore lite lättare. Eller ska det vara så här?

Många tankar virvlar runt i mitt huvud. De far runt, runt, runt. Det känns som om jag letar efter något som inte finns. Eller så har jag haft det men tappat bort det på vägen. Det är jag mest rädd för. Tänk om det är förbi, tänk om jag bara hade en chans och sumpade det?

Jag har semester. Från allt. Även från bloggen. Det betyder inte att jag har slutat att läsa era . Jag kommer tillbaks. Snart.