Lägg ner
För ett tag sedan var bloggen en stor del av mitt liv, det var som ett andningshål. Jag skrev själv, inte galet mycket med ganska ofta, jag läste andras, inte galet mycket med ganska ofta. Idag, nästan ingenting. Jag hittar inte tid eller framför allt, inte lust. Det finns annat liksom.
Bloggen startades i ett annat liv, blomstrade under ett annat för att kanske typ självdö i ett annat. Verkar det som.
Ändå vill jag fortsätta skiva. Dela med mig. Formulera ord som blir till meningar. Fast inte nödvändigtvis just här.
Kanske är det dags att lägga ned det här med att blogga. Vette fa-an.
Känns lite omodernt. Eller?
Best 2011
Så här i början på det nya året samlar jag tankarna över det som varit. 2011 har varit ett bra år, ett slags mellan år. Det har varit mycket som har varit bra men det har också varit en del tråkiga saker. Min bloggvärld har varit väldigt stilla tillskillnad från mitt andra. Högt och lågt. Långt och kort. För att sammanfatta; en liten årskrönika av bloggen.
Januari
Packade flyttkartonger och funderade på min envishet. Lämnade min älskade lägenhet och tog nya stora kliv ut i världen.
Februari
Var någonstans mittimellan och fick fina tavlor och avskedsdikt.
Mars
Upplevde världens längsta flytt. Blev två och renoverade i nya lägenheten i väntan på att få sitta på altanen.
April
Fick äntligen sitta på min altan och dricka kaffe och läsa bok.
Maj
Renoverade och var levande på riktigt.
Juni
Renoverade och väntade på beslut som inte var mina egna.
Juli
Hade semester och en bloggpaus.
Augusti
Betalade massor av pengar till Skatteverket och längtade till nya mål. Hade jobbångest men insåg att den skulle snart ta slut.
September
Pluggade och saknade fredagsbuset
Oktober
Drömde mycket och undrade vad det skulle sluta. Hade en ledsagare och tog beslut.
November
Spelreglerna ändrades och jag hängde inte riktigt med.
December
Fick kärlek från dom små och insåg att året som hade gått hade passerar med pausknappen delvis intryckt.
Klockrent
Återupptäckte just denna blogg av Jesper Salén.
Bloggar som denna strör lite guld över min redan guldkantade vardag.
Listan
Jag har kommit ur nyårskoman och klämmer ur mig en sån däringa lista.
Årets:
Skiva: Adele "21"
Låt: "Funky Sensation" - Gwen McGrae
Konsert: Red Hot Chili Peppers i Globen
Tjatigaste: Rihanna
Socker: Lilla Esther ♥
Serie: Sherlock Holmes (BBC)
Kvinna: Min vän L
Känsla: Förväntan
Man: Mitt ♥ För att han inte ger upp
Avsked: Min lägenhet
Nytillskott: Min nyfunna vän H
Förkortning: SU
Bok: Studentlitteratur
Fest: Grillfest på altanen
Smartaste: Bilpoolen
Plagg: Kavajen
Skummaste: Att bli student
Bästa: Att bli student
TV-program: Danne & Bleckan på SVTPlay
Dans: Min egen
Bar: Kylväskan på altanen
Resa: Roadtrip till Västkusten
Sämsta: Sjukskrivningar
Uttryck: Jamään va fa-an!
Ord: Diskurs (väldigt användbart)
Roligaste: Alltid med min bästa vän
Och sen?
Jag tänkte knåpa ihop någon slags årskrönika för året som har gått. 2011. Jag tror att detta var ett mellanår, ett sånt där som innehöll både bra saker men också dåliga saker. Ja precis som livet alltså. Och det har varit mycket väntan. I väntan på något. Något annat, något bättre, något nytt.
Jag klurar vidare på min årskrönika. Jag ska bara.
Dan före dan
Julen är inte min bästa tid. Det finns alltid en sorts svärta över det på något sätt. Förväntningar. Lycka. Kärlek. Fast med lite svart strössel över sig. Men jag gör så gott jag kan för att julkänslan ska infinna sig, jag bakar bröd och gör julgodis. Jag lagar Jansons och lägger in sill. Då känns det lite bättre.
Så med lite hjälp på traven blir det jul. Ja det blir det ju ändå.
Så god jul alla, hoppas att ni har det bra såhär på dan före dopparedan.
Och nu mera äggtoddy och lite mer av min egen chokladkola.
Kärlek från en treåring
"Du få present. Titta Ia, den är till dig!"
Är det hösten eller är det jag?
Nya erfarenheter gör att jag blir förvirrad. Hur ska det bli och hur ska det va egentligen?
Förutsättningarna har ändrats och jag måste förhålla mig till det. Hur då?
Ledsagare
Jag tror inte på spöken eller andar och har aldrig gjort. Däremot har jag på senare tid kommit fram till att några personer som jag har mött i mitt liv kommer att följa med mig på resten av vandringen.
Någon håller sin hand på min axel och leder mig och någon annan håller mig i handen med sin ena hand och i den andra håller de mitt hjärta. Det känns bra på nåt vis.
Nu är det dags
Det känns väldigt fint att se att det finns läsare kvar därute med tanke på hur dålig jag är på att skriva just nu. I allafall här. Jag skriver ömsom tentor och ömsom böckerna om mitt liv. Jag bestämde mig för ett år sedan att börja ett nytt kapitel i mitt liv, jag skulle vidareutbilda mig och skaffa mig ett riktigt jobb. Det känns jättebra och även om tentaångesten kommer över mig ibland så funkar det bra, om jag gör det som jag ska vill säga. Hittills har jag klarat mig och alla säger att första terminen är värst så jag biter ihop och hoppas på det bästa.
Tydligen början även annan resa, den som är bara min egen och den som tar mig inåt. Jag har bestämt mig för att nu är det dags men jag är livrädd för jag har ingen aning vart detta kommer att sluta. Jag hoppas att jag själv och mina närstående orkar för det här har legat alldeles för länge nu och väntat på att få se dagens ljus. Jag vet också att en del personer i mitt liv har fått lida pga mig och det gör mig ont. Förlåt. Men jag menade inget illa.
Det är kanske inte rätt läge att göra detta just nu men jag måste. För min egen skull.
Okej... då börjar jag. Nu.
Vad ser du?
Jag har kommit fram till saker. Jobbiga saker. Saker om mig själv. Återigen är min självbild annorlunda än den bilden som andra har om mig. Tydligen har jag missat något. Jag har ett val, antingen att göra något åt det eller att skita i det. Just nu känns det som om hur jag än gör så kommer det att bli jobbigt. Vilket gör minst ont? Eller kanske rättare sagt, vilket vinner jag på? Pest eller kolera.
Och sen?
Jag har drömt väldigt mycket på sista tiden. Livliga drömmar, jobbiga drömmar och fina drömmar. Men också konstiga och märkliga. Jag möter människor i mina drömmar som inte finns i det här livet längre, om människor som finns kvar på jorden men inte i mitt liv, jag drömmer att jag föder barn, jag drömmer att jag tappar tänderna.
Alla tyder på att jag eller saker i min omgivning förändras.
Jo så är det nog. Året 2011 är nog året som hamnar i min egen rekordbok som det mest händelserika året någonsin. Olika saker. Stora saker. Och året är inte slut än. Var ska detta sluta?
Alltså... del 2
Jag borde plugga. För det är ju det jag gör nuförtiden. Jag är typ äldst i klassen, helt vilsen på campus och när studentkåren, iklädda lila overaller skulle ha infoträff så gick jag och två andra 30+ tjejer. Men jag är sjukt peppad och jag älskart! Medans jag klurar på fina akademiska förklaringar som ska leda till en tenta gör jag det här. Jag ska bara.
När jag ändå är här kan jag ju visa föreochefter-bilder från sommarens renovering. Det är lite fix kvar som spackling och målning av list närmast taket och byta ut alla vägguttag från vita till svarta.
Alltså...
Tydligen var jag ute och slarvade igår för två år sedan. I allafall enligt Facebook.
År 2009 var det mycket fredagsbus, inget fredagsmys alls faktiskt. Numera är det ganska mycket fredagsmys men jag tänkte återta fredagsbuset igen. Dricka billig öl och vara ute tills missinassen är sånt man gör när man är student. Har jag hört.
Stackars spargrisen
För snart är den tom. 130 000 bagis vill Skatteverket ha.
Vad fint av dom.
