Frånvaro
Jag finns. Men jag bloggar inte. Eller jo det gör jag. Men inte här. Av någon anledning känns det bättre att göra det anonymt. Men jag är här nu och gläder mig över att så många fortfarande tittar in, trots skralt i inläggen. Håll ut bloggisar.
Mitt liv är mitt eget och jag är mitt i det. Livet innehåller vänner, kärlek, tålamod, plugg, lite ångest, glädje och funderingar. Jag försöker sortera, prioritera och transportera. Och livet går vidare. Vivere zenza rimpianti.
