Jazzhoppan

Det var som jag trodde.
Inte en käft på kontoret.

Nähä om jag ska gå och ta lite mera kaffe.

Idag var det dags att kliva in i en nygammal roll. Som delvis arbetslös får man ta det som erbjuds.

Två veckor framåt leker jag kontor på en advokatbyrå i stan.

Så då fick man plocka fram lilla dräkten och pumpsen...

Jo jo.

Bara en sån sak.

Jag har världens lyxigaste jobb.
Sitter i en repsal någonstans i huvudstaden och jobbar. Runt omkring mig finns människor som precis som jag har en passion. Passion för sin konstform.

Å jag bara myser.

Top notch, mina vänner. Top notch

Sen är ännu en epok över. Det här jobbet har varit ett slags mellanspel som har varit både roligt och spännade.
IT och telecombranschen är ju inte riktigt min pryl men jag har lärt mig massor och fått en hel hög med nya vänner. Vänner som har fått uppleva den värsta tiden i mitt liv och som har backat upp mig när det har varit som jävligast.
Kärlek åt dem!

Men nu är det dags att gå vidare. Mitt nya jobb är egentligen inget nytt, jag återtar min riktiga plats, som kulturarbetare. Äntligen.

Med ny inspiration från fredagens föreläsning försöker jag nu även anta den nya veckan i positiv anda.
Det går sådär.

Jobba, är det verkligen nödvändigt?

För alla oss som har jobbat eller jobbar inom serviceyrken vet att detta inte är helt sant. Vett och etikett mot kunder, fick jag lära mig redan som barnsben på min mammas hårssalong.

Jag gillar att jobba inom service och handel och sätter stor stolthet i mitt yrke, vilket det än är för tillfället.
I mitt nuvarande arbete får jag ibland ta en hel del mindre trevliga samtal.

Om man som kund vill ha hjälp och sedan får ett svar som man inte är nöjd med brukar de flesta ta till olika knep:

• Att få tala med chefen hjälper oftast inte- han vet ibland mindre än vad den första personen. Försök specificera ditt ärende, utan att dra hela din historia. Tack.

•Att be om att få tala med VD- funkar inte heller. I mitt fall är det så att vår VD inte tar några kundsamtal. Vilket jag kan förstå...

•Att bli högljudd och skrika- funkar inte heller.

•Att bli oerhört otrevlig och gå till personangrepp och kalla mig för inkompetent- funkar inte heller. Undrar varför. Idioter.

•Att säga " det här är ju inte ditt fel men jag tycker...." och sedan häva ur en massa otrevligheter och skit för att sedan slänga luren i örat på mig- vad tror ni? Funkar detta?

NEJ!

Så snälla, alla ni som är missnöjda eller på något annat sätt vill framföra era åsikter, tänk vad ni säger och till vem ni säger det.

Tack.