Midsommarhelgen firades med snaps, sill, rosévin, egengjord Västebottenostpaj, kärleken och goda vänner.
Och vissa inslag av Lasse Berghagen, Tomas Ledin och Monica Zetterlund.
Nytt för i år - strålande sol, bad och matjessill
Så länge dröjer det tills jag får ha semester igen. Suck.
Men jag har en hel del småresor inplanerade i sommar. Göteborg, Småland, Söderköping, Stockholms skärgård och naturligtvis min egen lilla oas, Lötsjön.
Midsommar helgen firades traditionsenligt med små grodorna, chokladhjul, femkamp, snaps, sill, grillat, rosévin, kärlek, familj och goda vänner.
Och gummistövlar och solkräm. 
Helgen som gick innebar:
Nu väntar besök och ännu mera trevligt sällskap.
Så har man då blivit avtackad av jobbet med en trevlig lunch och present.
En upplevelsepresent, som tydligen ska vara årets julklapp. Det fanns så mycket roligt att välja mellan så jag måste nog fundera ordentligt.
Det är med lite vemod men med högt huvud som jag slutar på det här jobbet.
Men det känns bra att gå vidare, det behövs.
Nu är det bara en sak som är kvar...
Hemma väntar resväskan på att bli packad. Passet, biljetten är framme och bikinin är hittad.
För i morgon bär det av, till sydligare breddgrader.
Mot solen!
Men först lite afterwork...
Jag har ju lovat mig själv att jag ska göra roliga saker som får mig
att må bra, de ingår i min Må bra-plan.
I fredags dök det upp ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag gillar inte höga höjder, har på gamla dar blivit sjukt höjdrädd. Jag fixar att stå på en stol men försök att få upp mig i tornet i Pisa eller i Eiffeltornet igen, nope serrö, icke sa Nicke. Been there done that.
Men jag gillar fart. Gillar att åka bil och köra bil. Gärna lite för fort. Var lite avundsjuk när jag stod bredvid banan i Mantorp för fyra år sedan.
Men i fredags så fick jag chansen att åka... motorcykel!!! Helt galet roligt!!! Wiiii!
Efter lite meck med att få på sig bröst och ryggplatta, knäskydd, armbågsskydd, axelskydd och hjälm stod jag redo.
Jag kopplade greppet runt förarens midja och så bar det av.
Tur och retur Uppsala med ett matstopp. Det var en otrolig frihetskänsla och jag kände mig väldigt trygg och säker. Accelarationen på en Honda är helt sjuk, jag hann och tänka, tur att mamma inte ser mig nu, hon hade slagit ihjäl mig.
Väl hemma var jag helt salig, inte hade jag någon aning om att det skulle var så häftigt!
Dessutom var det en otrolig sensuell känsla att sitta bak, att totalt hänge sig åt någon annan.
Som två pusselbitar for vi fram på småvägarna mellan Stockholm och Uppsala.
Så om chansen dyker upp igen, absolut! Jag åker bak när som helst!
Wiiiiii!
Ovanlig fast ändå väldigt vanlig. Skriver om det mesta och bästa i livet. Välkommen till min värld.
