Nära
En gammal vän till mig fyllde år igår. Ni vet en sån där vän som man inte träffar så ofta. Eller i mitt fall, aldrig.
Det var många år sedan vi träffades och sist vi sågs kom han in mitt liv väldigt olägligt. Eller egentligen väldigt lägligt. Han fick mig att leva upp igen, han frågade inget, han lät mig vara och han förstod. Kemin som fanns mellan hos var svår att sätta fingret på, det är som om vi förstod varandra utan att prata, vi kände bara. Samtidigt hade släppt in honom i mitt liv igen när jag var som svagast och jag var rädd. Jag var rädd att jag skulle bli sårad, igen. Jag ville heller inte uppehålla hans liv, han måste ju fortsätta att leva sitt liv. Och så kom rädslan och jag var tvungen att släppa honom. Kanske kom han för nära. En sån kärlek kommer inte ofta och jag lät den försvinna.
Och igår fyllde du år. Grattis på födelsedagen.
