Jazzhoppan

Så här i början på det nya året samlar jag tankarna över det som varit. 2010 har varit ett bra år, ett av de bästa på länge.
För att sammanfatta; en liten årskrönika av bloggen.

Januari
Hade köpstopp och blogginläggen var sporadiska.

Februari
Var insöad bakom berget i stan. Fick trevligt besök och lyssnade på musik. Rensade i röran men lämnade kvar kartongen märkt med Ångest.

Mars
Kom ut ur skogen alldeles återvunnen och åkte på en miniweekend.

April
Hade sopor lite här och där och hade "Kan själv" som mantra. Dansade i natten och längtade till semestern.

Maj
Var på gatufest och drack Irish coffe. Blev drottning över mitt hem och slängde Ångestkartongen.

Juni
Var på jazzfestival och gick morgonpromenader men dansade över bron.

Juli
Räknade, både ned till semestern och mina fräknar. Hade en bloggpaus.

Augusti
Levde på mina semesternminnen och återinförde köpstoppet igen. Skrev en kärleksförklaring.

September
Gjorde mitt val och blev besviken. Gjorde ett annat val och fick frukost på sängen.

Oktober
Målade om och trasslade in mig. Bröt ihop men himlen var fortfarande rosa.

November
Gick på gratisfest och drack bubbel. Skålade för en ny epok och grät en skvätt för avskedet av en annan.

December
Reflekterade över mitt bagage och ställde mig i position. Firade jul och blev personlig.



I början av 2010 skrev jag på bloggen så här;  

”Jag tänker inte, analyserar inte, bara är.
Det kommer att bli fantastiskt, pusslets hörnbitar är snart hittade och jag börjar långsamt ta mig in mot mitten.
Så konduktörn, jag har en ogiltig biljett men vill gärna åka med.”


Det blev en bra resa 2009 men 2010 blev ännu bättre. Den är fortfarande en öppen resa och jag åker med, lite klokare och lite bättre. Och återvunnen med en trygg hand i min.