Jazzhoppan

Vissa dagar är bättre än andra. Ganska många faktiskt. Men vissa dagar är det bara svart. På något sätt dyker det upp saker som förstör min tillvaro. Vissa dagar fixar jag att hantera det. Ganska ofta faktiskt. Men ibland går det inte att stoppa. Det blir svart, mörkt och tungt. Svarta och mörka tankar som bara snurrar runt och de gör förmodligen ingen nytta.
Idag är en sån dag. Idag vill jag bara vara ensam, krypa in i min grotta och gömma mig. För varje gång det händer, kryper jag längre och längre in i grottan. Det skrämmer mig. Däremot har jag blivit bättre på att snitsla ut vägen tillbaka så det går lättare att ta sig ut. Jag får lita på att det är så, även den här gången.

Även om jag inte syns lika mycket i den här världen så lever jag väldigt mycket och intensivt i den andra världen. Den som pågår hela tiden och är konstant. Tiden fylls med plugg, vänner och träning. Och kärlek. Jag formar ord och tankar varje dag och jag försöker skriva boken om mitt liv. I nutid.