Jazzhoppan

Jag har idag insett att min häftiga förälskelse är här för att stanna. Efter många många år, är den numera djupare och känns trygg och det är helt ok att den är här. Livslång kärlek. Det tar bara olika skepnader och former. Ibland går det upp, ibland går det ner. Men jag är helt klart fast. For life.

När man en gång (nästan) har uppnått perfektion, kan det vara svårt att hamna där igen. På eller av. Skillnaden är oändligt stor. Minnet hur det en gång var lever kvar och är väldigt starkt. Upplevelsen är så stark att det är svårt att se att man någonsin kommer hamna där igen. Det är läskigt, för tänk om jag inte får uppleva det där igen? Var det där allt?
För mig handlar det inte bara om upplevelsen som sker mentalt utan även fysiskt.

Att behärska sin kropp till fullo, när kroppen lyder minsta tanke och rörelse är det som om allt står stilla. Ingen annanstans i min värld står allt stilla som precis just då. Precis i just det ögonblicket. Jag är precis där. Just nu. Total lycka. Allt annat står still.

Och stilla är ju det sista jag är...

Vi stretar på i vått och torrt. Du och jag.
Du och jag dansen.


Läs även andra bloggares åsikter om förälskad, livslångt förhållande, kärlek, dans