Jazzhoppan

I nöjesbranschen är ytfinishen viktigt. Ibland livsviktig. Utan yta, ingen uppmärksamhet. Ingen uppmärksamhet, inget jobb. En ständig hets efter nästa jobb och nästa och nästa och....

Mycket av just denna hets och ytlighet gjorde att jag tröttnade på att springa runt i nöjeshjulet. Jag hade ingen drivkraft eller motivation att ta upp kampen bland skönhetsmissarna. (Självklart har talang ett stor betydelse också).
Motsägefullt kan man tycka eftersom jag fortfarande är kvar i branschen fast idag har jag en annan roll.

Jag brukar inte bli arg eller irriterad över saker men en sak förbryllar mig. Hur kommer det sig att en smart, begåvad, rolig, social tjej använder sig av sitt yttre för att komma någonstans här i världen? Dessutom tycker hon själv att det är lite kul att spela "dum blondin" och samtidigt uttrycker sig gång på gång om att hon tycker det är så tråkigt och tröttsamt när tjejer gör sig själva till offer.

Men hallå...

Är hon dum eller bara korkad?
Eller är hon smart?

I detta fall tror jag att ytan hänger ihop med att den är bra att ha för då kommer ingen nära. På riktigt. Hon slipper att släppa in någon i sitt liv. Ytfasden har varit uppe så länge att hon inte vet hur hon ser ut under.

Men som mina tonåringar säger; det är fett tröttsamt för omgivningen (alltså jag...)

Läs även andra bloggares åsikter om ytlighet, fasad, vad som verkligen betyder nåt