Jag har lite svårt att andas just nu.
Jag måste få ner andningen lite, neråt liksom.
Neråt.
Kanske drar söderöver, till Medelhavet. Till en soligare plats, till en solstol på stranden med en bok.
Andningen följer med men luften kommer inte vara den samma.
Jag sitter just nu på en balkong och tittar ut över Medelhavet. Vågorna slår in över den vita sandstranden och en hästdragen kärra med en klingande bjällra skrittar förbi. Det är underbart. Blå himmel, varmt, soligt, ledigt...
Maken var tvungen att ha med datorn på grund av ett jobb han måste hinna med, och vi fick köpa in oss på trådlöst internet från grannhotellet, så nu hinner jag surfa lite...
Det var kul att kika runt på din blogg. Vi ses igen!
Södern låter inte fel! Jag hoppas att du kommer i rätt andning snart. Det är så viktigt!
åk åk åk! Jag har legat under ett parasoll i en vecka. Bufféer morgon och kväll... Underbart, unna dig!!!
kram
Jag har läst lite mer på din blogg, och märker till min förskräckelse att min glättiga kommentar här ovanför var väldigt malplacerad. Det var inte min avsikt att vara ytlig när dina inlägg andades sånt allvar. Jag kopplade till det du skrev om Medelhavet, och så blev det en kommentar som inte passade till det du skrev. När du läser det här hoppas jag att du plockar bort den kommentaren.
Ovanlig fast ändå väldigt vanlig. Skriver om det mesta och bästa i livet. Välkommen till min värld.