2008
Så här i slutet på året samlar jag tankarna över det som varit. 2008 har varit i särklass det sämsta året i mitt liv.
För att sammanfatta; en liten årskrönika.
Januari
Jag gick och väntade på något stort. Som aldrig kom.
Arbetade på ett fantastisk ställe som tyvärr gjorde mig arbetslös. Gjorde ett allvarlig försök att ta tillbaka dansen i mitt liv. Det gick så där och drömde mig istället bort till sydligare breddgrader.
Februari
Skrev listor och Cv och befann mig i ett sorts vakuum.
Gick fortfarande och väntade på tåget som skulle ta mig bort.
Förgyllde mitt liv med kulturupplevelser och försvann in i musikens värld.
Mars
Funderade över livet och fick jobb.
Skrev ett nytt kapitel i min nya bok, den om mitt liv.
April
Gick på konsert med L i Globen. Backstreet Boys.
Jobbade på men längtade till semestern. Träffade min kusin J och drömde om en egen täppa.
Kände en viss oro i kroppen.
Maj
Jobbade fortfarande på och drömmen om ett eget hus fanns med hela tiden.
Förklarade min kärlek. Till dansen. Till min cykel. Och till Mannen.
Juni-september
Befann mig i något slags vakuum.
Jag fanns inte. Blev hängade i luften.
Tog en paus i solen. Alldeles själv. Me, myself and I.
Oktober
Hade många samtal. Med bland annat mig själv.
Bytte horisont och försvann återigen in i musikens värld.
Tog ett beslut. Det jobbigaste hittills. Nu fick det vara nog.
Började leta efter pusselbitarna och bytte jobb.
November
Kände mig tom och botten var nådd.
Tog semester. Slängde bort det gamla och åkte hem med något nytt.
Skrev det avslutande kapitlet i den gamla boken om mitt liv.
December
Fattade vad ett par ord på ett papper kan betyda men också att det var början på något nytt.
Återtog ett gammalt jobb men även ett namn.
Hade semester och avresedagen tog mig längre bort än till flygplatsen...
2008 var på många sätt ett jävla skitår men jag har lärt mig mycket under året. Jag har förstått innebörden av det sagda ordet men lika mycket av det osagda. Nästa år MÅSTE bli bättre, för det kan fa-an inte bli värre än så här.
Slutet av året nockade mig fullständigt och jag hoppade på ett tåg som jag inte visste vad det skulle ta mig någonstans.
Men jag sitter kvar på tåget och låter det ta mig mig med på färden. Tänker inte, analyserar inte, bara är.
2009 kommer att bli fantastiskt, pusslets hörnbitar är snart hittade och jag börjar långsamt ta mig in mot mitten.
Så konduktörn, jag har en ogiltig biljett men vill gärna åka med.
För att sammanfatta; en liten årskrönika.
Januari
Jag gick och väntade på något stort. Som aldrig kom.
Arbetade på ett fantastisk ställe som tyvärr gjorde mig arbetslös. Gjorde ett allvarlig försök att ta tillbaka dansen i mitt liv. Det gick så där och drömde mig istället bort till sydligare breddgrader.
Februari
Skrev listor och Cv och befann mig i ett sorts vakuum.
Gick fortfarande och väntade på tåget som skulle ta mig bort.
Förgyllde mitt liv med kulturupplevelser och försvann in i musikens värld.
Mars
Funderade över livet och fick jobb.
Skrev ett nytt kapitel i min nya bok, den om mitt liv.
April
Gick på konsert med L i Globen. Backstreet Boys.
Jobbade på men längtade till semestern. Träffade min kusin J och drömde om en egen täppa.
Kände en viss oro i kroppen.
Maj
Jobbade fortfarande på och drömmen om ett eget hus fanns med hela tiden.
Förklarade min kärlek. Till dansen. Till min cykel. Och till Mannen.
Juni-september
Befann mig i något slags vakuum.
Jag fanns inte. Blev hängade i luften.
Tog en paus i solen. Alldeles själv. Me, myself and I.
Oktober
Hade många samtal. Med bland annat mig själv.
Bytte horisont och försvann återigen in i musikens värld.
Tog ett beslut. Det jobbigaste hittills. Nu fick det vara nog.
Började leta efter pusselbitarna och bytte jobb.
November
Kände mig tom och botten var nådd.
Tog semester. Slängde bort det gamla och åkte hem med något nytt.
Skrev det avslutande kapitlet i den gamla boken om mitt liv.
December
Fattade vad ett par ord på ett papper kan betyda men också att det var början på något nytt.
Återtog ett gammalt jobb men även ett namn.
Hade semester och avresedagen tog mig längre bort än till flygplatsen...
2008 var på många sätt ett jävla skitår men jag har lärt mig mycket under året. Jag har förstått innebörden av det sagda ordet men lika mycket av det osagda. Nästa år MÅSTE bli bättre, för det kan fa-an inte bli värre än så här.
Slutet av året nockade mig fullständigt och jag hoppade på ett tåg som jag inte visste vad det skulle ta mig någonstans.
Men jag sitter kvar på tåget och låter det ta mig mig med på färden. Tänker inte, analyserar inte, bara är.
2009 kommer att bli fantastiskt, pusslets hörnbitar är snart hittade och jag börjar långsamt ta mig in mot mitten.
Så konduktörn, jag har en ogiltig biljett men vill gärna åka med.
