Jazzhoppan

Julen framkallar olika känslor hos mig. Den ena sidan tycker att det är jättekul och mysigt och den andra vill bara vara hemma. Inga tvång, inga måsten.
Jag hade en väldigt mysig och lugn jul i år. Nästan lite för lugn. Det var inget stoj och stim som det brukar vara. Saknaden av de små var stor.

Under en tid i mitt liv spenderade jag alla jular endast i sällskap av min mor. Det var aldrig riktigt bra.
Mamma lagade visserligen mycket och god mat och det bakades för fullt och min mor gjorde så gott hon kunde med hjälp av små medel och hon lyckades alltid skapa julstämmning. Men det var alltid något som saknades.
Jag kom aldrig på vad det var.

Nu så här ett par år senare så har jag insett att det är just stimmet och stojet som jag saknades. Som det var när jag var riktigt liten. Jag gillar när det är mycket folk och alla springer omkring och är lite upprymda över något, allt från undran om tomten verkligen kommer, om maten ska smaka bra eller att snapsen pirrar till i kroppen och sprider värme.
Då trivs jag som bäst.

Om jag någongång skulle få en egen familj hoppas jag att jag kan skapa julstämning, precis som mamma.
Fast med mycket folk.

Läs även andra bloggares åsikter om julstämning, upprymdhet, avsaknad, jultradtion