Jazzhoppan

De senaste månaderna har jag drömt väldigt mycket.
Mer än vanligt. Långa och komplicerade drömmar.
Jag träffar människor i drömmarna som jag inte har träffat eller tänkt på, på evigheter. Folk som i mitt vanliga liv aldrig har träffat varandra så ibland när jag vaknar upp på morgnarna är jag helt förvirrad. Detaljerna försvinner efter ett tag, så vid frukost kommer jag inte längre i håg nåt.
Men det är ganska intressant hur hjärnan får ihop saker. En psykologilärare sa till mig en gång att drömmar är en sorts bearbetning av skräp från dagen som har gått.
Kanske är det så.

Jag har försökt hitta en förklaring till allt drömmande, dagdrömmar och nattdrömmar.
En av anledningarna kan vara att det har hänt mycket i mitt liv det senaste året. Händelser, upplevelser och möten med andra människor som på något sätt har påverkat mig och mitt inre.

Det känns som om jag har gått in i  en ny fas i mitt liv. Stora beslut har tagits. Beslut som gör att jag är på väg in i den nya fasen.
Förnyad till det bättre.

Känns mycket bra.