Motsägelsefullt
Enligt ett ganska oseriöst personlighetstest som jag gjorde för inte alls så länge sedan, skulle jag vara en ordningsam person. Planerar och tänker igenom mina beslut. När jag visade testet för några kollegor så sa de; det är ju precis du!
Jag har under ganska lång tid sett mig själv som en ganska slarvig person. Både när det gäller hur jag håller ordning på saker och framförallt mig själv. Min mamma gnällde alltid på att jag hade det så stökigt omkring mig när jag var mindre. I mitt rum, i min garderob, på skrivbordet...
På senare år har jag kommit fram till att det är ju helt fel. I varje lägenhet som jag har bott i, det har blivit några under åren, har jag varit tvungen att ha koll. Det går inte i längden att ha stökigt i en etta på 25 kvm. Nu när jag bor i en lägenhet på 80 kvm försöker jag fortfarande att ha ordning och reda, även om det är svårare. Det är på något sätt att ju större jag har desto stökigare blir det...
När det gäller min livssituation känns det som om att jag för första gången har full koll på mig själv och min tillvaro. Inte nåt kontrollfreak utan lagom koll. Jag kan ta att allt inte går som jag hade tänkt mig.
Skulle jag ha en stressig period så försöker jag få ner mina "att göra-grejer" i form av listor. Jag älskar mina listor, skulle inte klara mig utan dem.
Däremot är jag ingen rutinmänniska konstigt nog.
Gör inte allt i exakt samma ordning varje morgon. Ibland blir det dusch först, ibland frukost. Beror på mitt humör och oftast om jag är hungrig eller inte.
Däremot gillar jag att komma hem till ett någorlunda välstädat hem. Innan jag reser bort för en längre tid eller ibland till och med innan jobbet, bäddar jag sängen, diskar undan och ställer saker på sin plats (de vandrar ju iväg ibland).
Så ok, jag kapitulerar.
Jag är en ordningsam person.
Jag har under ganska lång tid sett mig själv som en ganska slarvig person. Både när det gäller hur jag håller ordning på saker och framförallt mig själv. Min mamma gnällde alltid på att jag hade det så stökigt omkring mig när jag var mindre. I mitt rum, i min garderob, på skrivbordet...
På senare år har jag kommit fram till att det är ju helt fel. I varje lägenhet som jag har bott i, det har blivit några under åren, har jag varit tvungen att ha koll. Det går inte i längden att ha stökigt i en etta på 25 kvm. Nu när jag bor i en lägenhet på 80 kvm försöker jag fortfarande att ha ordning och reda, även om det är svårare. Det är på något sätt att ju större jag har desto stökigare blir det...
När det gäller min livssituation känns det som om att jag för första gången har full koll på mig själv och min tillvaro. Inte nåt kontrollfreak utan lagom koll. Jag kan ta att allt inte går som jag hade tänkt mig.
Skulle jag ha en stressig period så försöker jag få ner mina "att göra-grejer" i form av listor. Jag älskar mina listor, skulle inte klara mig utan dem.
Däremot är jag ingen rutinmänniska konstigt nog.
Gör inte allt i exakt samma ordning varje morgon. Ibland blir det dusch först, ibland frukost. Beror på mitt humör och oftast om jag är hungrig eller inte.
Däremot gillar jag att komma hem till ett någorlunda välstädat hem. Innan jag reser bort för en längre tid eller ibland till och med innan jobbet, bäddar jag sängen, diskar undan och ställer saker på sin plats (de vandrar ju iväg ibland).
Så ok, jag kapitulerar.
Jag är en ordningsam person.
