Jazzhoppan

Med blandade känslor bär det av till släktingar på Västgötaslätten i helgen för kräftfiske och tillhörande kräftskiva.
Blandade känslor för att jag gillar släkten på pappas sida jättemycket men jag har aldrig förstått hypen med kräftor. Det drälls, sörplas och skalas. Det smakar oftast dy och salt och jag blir ju aldrig mätt.
Jag gillar inte sån mat. Jag gillar inte sillen på midsommar heller. Å inte julskinkan.

Jag tog upp det här med julskinkan och annan julmat med min mamma någongång inför den stundande helgen. Jag lämnade ett förslag på annan mat som vi kunde äta eftersom jag inte är så förtjust i julmat och att det kunde väl vara kul att pröva något nytt.
Min mamma tittade på mig med sin ljusbruna ögon som just då sprakade till i svart.
På julen äter man julmat INTE pasta!

Nähä. Inte det nej. Dumt förslag.

När jag talar om att jag inte gillar sån här typ av mat, kräftor, skinka osv. tittar folk konstigt på mig, precis som mamma. Som om jag hade lepra eller nåt. Hur kan du inte gilla julskinka, det som är så gott!

Så jag sitter snällt och petar i mig julskinka, rödbetssallad, janssons och prinskorvar.

Får väl äta kräftor då. I allafall en. Jag kommer ju faktiskt att fiska upp dem själv i natt.
Tur att det finns ost och knäckebröd. Och öl.