Jazzhoppan

If I should die before I wake
It's 'cause you took my breath away
Losing you is like living in a world with no air

I'm here alone, didn't wanna leave
My heart won't move, it's incomplete
Wish there was a way that I can make you understand

But how do you expect me
to live alone with just me
'Cause my world revolves around you
It's so hard for me to breathe

Tell me how I'm supposed to breathe with no air
Can't live, can't breathe with no air
It's how I feel whenever you ain't there
It's no air, no air
Got me out here in the water so deep
Tell me how you gonna be without me
If you ain't here, I just can't breathe
It's no air, no air


Läs även andra bloggares åsikter om  Jordin Sparks, musik, låtar med fantastiska texter

Idag saknar jag ord. Jag har tappat dem.
Det verkar som om jag tappar bort allt nu förtiden. Det fattas mig.

Du fattas mig.


Läs även andra bloggares åsikter om saknad, längtan

Som om jag hade skrivit den själv...

Av hela mitt hjärta; jag älskar dig.



Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, jag älskar dig, ab imo pectore

Om man som jag är uppväxt i en skärgårdstad har man aldrig långt till havet. Vid vattnet finner jag ro och harmoni.
Det  är något med ljudet. Kluckande och skvalpande ljud gör mig väldigt tillfreds.
Jag tycker att det är lyxigt att få bo i Stockholm och ha vatten runt knuten, det är helt fantastiskt. På ett par minuter är jag nere vid Mälaren eller vid Saltsjön och jag kan vara där i timmar och insupa lukten och ljuden. Jag bara ler och jag känner hur kärleken kommer tillbaka. Att dessutom få åka båt är som att nå klimax.
Jag trivs som fisken i vattnet när jag får vara ute på havet (eller sjön), dricka kaffe och känna lugn och kärlek.

Allra bäst är när dessa kombineras.
Som idag.

Kärlek.
Stor kärlek.


Läs även andra bloggares åsikter om vatten, åka båt, Stockholm, harmoni, kärlek

När det stormar i livet ska man omge sig med saker som får en att må bra.
Ibland är det väldigt svårt.

Ibland är det dock väldigt skönt.
Som när ens vänner drar med en på en spontan kräftskiva hos grannarna.
Då är livet bra.

Så dagens guldstjärna går till mina fina vänner som tar emot mig när det blåser.
Det är kärlek.
Stor kärlek.


Läs även andra bloggares åsikter om kräftskiva, spontan fest, fina vänner, kärlek

Kan man backa tiden och önska att allt var som förut?



Fast egentligen vill jag inte att det ska vara som förut. Jag vill att det ska vara bättre än så.
Som de där ögonblicken som händer när jag befinner mig inne i Bubblan.
Jag vill aldrig att de stunderna ska ta slut.
Men de gör det.

Jag får bara vänta.

Och vänta.
På framtiden.


Läs även andra bloggares åsikter om framtiden, tidsmaskin

Ibland behövs inga talade ord.
Ni som dansar vet vad jag pratar om...
Tack Isa. Och kram till dig på din dag.





Läs även andra bloggares åsikter om SYTYCD, Mia Michaels, Katee & Joshua, dans,

Resan blev bra och gav resultat.
Mera fräknar, sand mellan tårna och salt och brun hud.

Och stora beslut fattades. Det känns bra.
Men jag ligger fortfarande ihoprullad som en katt och tar hand om mina sår.
Men inom snar framtid kommer jag nog att ställa mig upp och sträcka på mig.

Kärleken är stor.
Mycket stor.





Läs även andra bloggares åsikter om resa, salta bad, beslut, på väg tillbaka

Så står jag upp.
Men mycket mer än så är det inte.

Jag behöver tid.


Läs även andra bloggares åsikter om käftsmäll, nedslagen, nio liv

Jag har åkt på en käftsmäll så att jag ligger helt utslagen.
Och jag vet inte hur jag ska ta mig upp.

Läs även andra bloggares åsikter om käftsmäll, utslagen, nedslagen

Ett ljus har slockat.
Men livet fortsätter. Märkligt.
I hopp om att livet går vidare tände jag ett nytt ljus igår.

För dig.

Sov gott morbror Arne, vi syns i Nangijala.

Läs även andra bloggares åsikter om ljus, döden, livet går vidare

Den allra första kyssen är helt underbar.

Jag önskar att jag fick uppleva den igen och igen och igen. Med samma person.
Den där härliga, pirriga känslan i magen och man fullkomligen flyger fram. Man längtar tills nästa gång man ses och man vill bara utforska, känna och lukta...

Min och Mannens första kyss utbyttes mitt i natten på gatan vid Odenplan. Jag väntade på min taxi och han krävde att få kyssa mig. Det var verkligen på tiden, efter en perfekt men något knasig första dejt och efter 4 veckors pratande i telefon. 

Efter den kyssen fanns det ingen återvändo.

Nu har vi varit tillsammans i över 5 år och är gifta och och det pirrar fortfarande i magen... hans kyssar är de allra bästa.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, kyssar, dejt, min man

Jag har idag insett att min häftiga förälskelse är här för att stanna. Efter många många år, är den numera djupare och känns trygg och det är helt ok att den är här. Livslång kärlek. Det tar bara olika skepnader och former. Ibland går det upp, ibland går det ner. Men jag är helt klart fast. For life.

När man en gång (nästan) har uppnått perfektion, kan det vara svårt att hamna där igen. På eller av. Skillnaden är oändligt stor. Minnet hur det en gång var lever kvar och är väldigt starkt. Upplevelsen är så stark att det är svårt att se att man någonsin kommer hamna där igen. Det är läskigt, för tänk om jag inte får uppleva det där igen? Var det där allt?
För mig handlar det inte bara om upplevelsen som sker mentalt utan även fysiskt.

Att behärska sin kropp till fullo, när kroppen lyder minsta tanke och rörelse är det som om allt står stilla. Ingen annanstans i min värld står allt stilla som precis just då. Precis i just det ögonblicket. Jag är precis där. Just nu. Total lycka. Allt annat står still.

Och stilla är ju det sista jag är...

Vi stretar på i vått och torrt. Du och jag.
Du och jag dansen.


Läs även andra bloggares åsikter om förälskad, livslångt förhållande, kärlek, dans

Under helgen har jag umgåtts med min lilla kusin, eller lilla förresten, hon är 24 år numera men för mig är hon min lilla kusin. Hon är yngst i kusinskaran och väldigt bortskämd med kärlek från oss andra. Hon utbildar sig till designer och pluggar i Göteborg och besökte storstan för att gå på ett seminarium. Lördagen spenderades bland ALLA second hand-butiker på Söder och efteråt blev det glass i Gamla Stan. Senare på kvällen var vi  hembjudna till en annan av våra kusiner på middag. Vi hade verkligen urtrevligt och som alltid är det en väldigt familjär stämmning.

Alla vi kusiner på pappas sida gillar verkligen att umgås med varandra och vi har insett att vi har mer och mer gemensamt ju äldre vi blir. Vi håller alla på med något som är skapande och alla har på något sätt utvecklat sin konstnärsådra. Vi brukar träffas minst en gång per år på den årliga kräftskivan som äger rum i ett stort hus i Västergötland som ägs av min ene farbror. Jag längtar redan tills nästa gång vi ses.

Det är sådana här stunder som får mig att inse vad som verkligen är viktigt i livet.
La Familia.
Kärlek.


Läs även andra bloggares åsikter om släkten, kusiner, kärlek, vad som är viktigt i livet