Just nu har jag inget att säga
så jag får bjuda på denna bild från min och Mannens fantastiska semester till Italien och Toscana i juli i år...
Suck...
Suck...
La familia
Att träffa människor som man inte har träffat på ett bra tag, typ sådär ett eller två år, är alltid lika spännande.
När det då handlar om min släkt känns det väldigt speciellt. Jag tillhör den i kusinskaran som genom årens lopp har varit med minst antal gånger vid släktträffar och liknande. Alltid av olika anledningar. Ett av skälen har varit att mina föräldrar skilde sig när jag var sju år och att jag under min tonårsperiod inte semestrade så mycket längre med min pappa. Att semestra med pappa innefattade nämligen alltid ett besök hos släkten. Tre farbröder med fruar och en herrans massa kusiner.
Nu i vuxen ålder har jag dock själv närmat mig min pappa igen och av mina föräldrar är det honom som jag har den mest avslappnade relationen till.
Det speciella i att träffa min släkt efter väldigt lång tid är att det är som om tiden har stått still. På ett postivt sätt.
Vi tar vid där vi slutade förra gången och alla är väldigt intresserade av varandra. Hur livet är, hur det går på jobbet eller så sitter vi ner och filosoferar kring livet över ett glas vin. Jag känner mig alltid oerhört välkommen till mina farbröder och kusiner. De har alla hjärtan av guld och jag känner att jag faktiskt har saknat dem sedan sist.
Vi kusiner är ganska lika varandra både till utseendet och till sättet och vi kom fram till i lördags på släktträffen/kräftskivan att vi känner att släktbanden har bara blivit starkare och starkare med åren. Kanske för att alla kusiner har börjat yngla av sig och att vi nu kan uppskatta och förstå hur viktigt det är med familj. Att känna stöd och trygghet. Våra pappor önskar nog att traditionen att träffas varje år och fiska kräftor ska leva vidare och det tror jag att den kommer att göra. Alla har ju inte nöjet och lyckan att ha en släkt som man kommer överens med och verkligen gillar att umgås med. Jag tog intiativet till att samla ihop allas mailadresser för att sedan skicka iväg en kopia till alla. På det sättet kanske vi kan hålla en tätare kontakt.
Jag har ju skrivit tidigare om energi och att vissa människor är väldigt bra på att ta energi utan att man får något tillbaka. Under den här helgen har jag bara fått energi och jag hoppas att jag också har kunnat ge något tillbaka. Nu har jag så jag klarar mig en stund. Härligt! Det har varit en fantastiskt trevlig helg och jag längtar tills nästa gång!
Kanske ska dra ihop till en kusinträff?
Ps. Fiskelyckan var mycket god och vi fick väldigt mycket kräftor och jag åt faktiskt 10 st!
När det då handlar om min släkt känns det väldigt speciellt. Jag tillhör den i kusinskaran som genom årens lopp har varit med minst antal gånger vid släktträffar och liknande. Alltid av olika anledningar. Ett av skälen har varit att mina föräldrar skilde sig när jag var sju år och att jag under min tonårsperiod inte semestrade så mycket längre med min pappa. Att semestra med pappa innefattade nämligen alltid ett besök hos släkten. Tre farbröder med fruar och en herrans massa kusiner.
Nu i vuxen ålder har jag dock själv närmat mig min pappa igen och av mina föräldrar är det honom som jag har den mest avslappnade relationen till.
Det speciella i att träffa min släkt efter väldigt lång tid är att det är som om tiden har stått still. På ett postivt sätt.
Vi tar vid där vi slutade förra gången och alla är väldigt intresserade av varandra. Hur livet är, hur det går på jobbet eller så sitter vi ner och filosoferar kring livet över ett glas vin. Jag känner mig alltid oerhört välkommen till mina farbröder och kusiner. De har alla hjärtan av guld och jag känner att jag faktiskt har saknat dem sedan sist.
Vi kusiner är ganska lika varandra både till utseendet och till sättet och vi kom fram till i lördags på släktträffen/kräftskivan att vi känner att släktbanden har bara blivit starkare och starkare med åren. Kanske för att alla kusiner har börjat yngla av sig och att vi nu kan uppskatta och förstå hur viktigt det är med familj. Att känna stöd och trygghet. Våra pappor önskar nog att traditionen att träffas varje år och fiska kräftor ska leva vidare och det tror jag att den kommer att göra. Alla har ju inte nöjet och lyckan att ha en släkt som man kommer överens med och verkligen gillar att umgås med. Jag tog intiativet till att samla ihop allas mailadresser för att sedan skicka iväg en kopia till alla. På det sättet kanske vi kan hålla en tätare kontakt.
Jag har ju skrivit tidigare om energi och att vissa människor är väldigt bra på att ta energi utan att man får något tillbaka. Under den här helgen har jag bara fått energi och jag hoppas att jag också har kunnat ge något tillbaka. Nu har jag så jag klarar mig en stund. Härligt! Det har varit en fantastiskt trevlig helg och jag längtar tills nästa gång!
Kanske ska dra ihop till en kusinträff?
Ps. Fiskelyckan var mycket god och vi fick väldigt mycket kräftor och jag åt faktiskt 10 st!
