Jazzhoppan

Hämnd är ett destruktivt sätt att hantera situationer eller händelser.
Men skadeglädje är väl ok?


Räkskalen i gardinstången får vänta...

Läs även andra bloggares åsikter om schadenfreude, skadeglädje

Man skulle kunna tro att jag hade rest bort med tanke på att det är glest mellan inlägget på bloggen.
Men nääää, jag är kvar.

Men jag hoppas på snart.
Ska bara...

Läs även andra bloggares åsikter om resa, bloggen, avbrott

Ett litet elakt svart virus har tagit över.

Finns det brandväggar för människor?

I så fall skulle jag vilja ha en. Omedelbums!

För det räcker nu.

Läs även andra bloggares åsikter om virus, brandvägg, det räcker nu

Det blir aldrig som man hade tänkt sig.
Eller?

Lagen om attraktion säger motsatsen. Alla dina tankar kommer till dig. Positiva som negativa.
Mönstret upprepar sig.

Den sista tiden har varit omtumlande. Känslor har kommit och gått och några har valt att stanna kvar.

Jag tänker inte gå djupare in på det nu. Jag tänker inte outa mig själv eller någon annan heller för den delen. Jag vet att bloggen har olika kategorier av läsare; de som känner mig, de som känner mig på riktigt, de som känner mig URL och IRL och så har vi de som tror att de känner mig.

Katten Jazz har tagit en tupplur och ska snart hoppa ner från sitt varma gömställe. 
Och då landar jag, som alltid, på fötterna igen.

Med små försiktiga steg tar jag mig an veckan som kommer.
Ena foten framför den andra.

Långsamt.
Och framåt.

Just nu så är jag. Bara är. Inget annat.

Jag tar dagen som den kommer och tar mig igenom den.
Timme för timme, minut för minut.

Snart kanske jag får vara jag. Hela jag.
Lite bättre och lite klokare.

Snart.


Läs även andra bloggares åsikter om me myself and I

Jag hade hoppats på att måndagen skulle byta färg från gårdagens blåa färg, till typ lite mera ljusgrönt idag.
Men det är fortfarande blått.
Kanske lite mera ljusblått men ändå blå...


Läs även andra bloggares åsikter om färgglad vecka, still blue

Det är något speciellt med söndagar.
En känsla av kontemplation infinner sig.
Jag återhämtar, reflekterar, pausar och känner mig låg. En blandning av att jag känner mig arg, ledsen, besviken, tom, ensam och övergiven. Allt på en gång.

Idag är en sån söndag.
En blå söndag.


Läs även andra bloggares åsikter om The Sunday Blues

Jag rensar.
Lite Feng Shui.
Jag tar bort allt som har dålig karma. Försvinn försvinn och kom aldrig igen!
Typ.

Flytta, rensa, packa ändra, bränna, kasta.

Guuuud så skönt.
Andningen blev lite lättare.


Läs även andra bloggares åsikter om rensar i röran, Feng Shui, kastar, andas

Idag kom det som ett slag i bakhuvudet. På väg till jobbet. Jag var helt oförberedd.
Jag har visserligen känt av det under ett par dagar men jag har ändå känt att jag har det under kontroll.
Tills idag. Jag var beredd att kliva av tåget och åka hem och lägga mig i sängen igen, gömma mig under täcket och ligga kvar där tills dagen var över.

Men icke. Jag biter ihop så nu sitter jag här. Lite i koma men jag är ändå här.
Från att ha varit en person helt utan rutiner,  gör aldrig saker på samma sätt, hittar alltid nya vägar, har jag nu börjat bryta mönstret och försöker få till rutiner. För det ska tydligen hjälpa. Och det gör det.
Men till saken hör också att jag är otålig som person, vill gärna att det ska gå fort. Varför är jag så trög, jag är ju en smart tjej?

Mina vänner säger till mig att det är helt ok att det är så här. Jag försöker att förstå men jag tycker inte att det är ok.
Men jag tycker att jag är bra på att gilla läget men för det måste jag väl inte tycka att det är ok?

Acceptans. Jag vet vad det betyder, vad det innebär och hur jag ska ta mig dit men jag är inte där än.

En dag i taget. Små små steg.

Det senaste året har varit omtumlande. Minst sagt.
Men jag står upp och är nu på väg upp. Bort och iväg.

Jag har funnit min plats och är på god väg mot acceptans. Gillar läget.

Och till alla mina vänner vill jag bara säga; Kärlek!
Fru L & M, Fröken L, Miss D och Mademoiselle C; utan er hade jag inte varit här, där jag är nu. Ni har fått mig att inse vad som är viktigt och ni finns alltid vid min sida. Ni hjälper mig att se klart när jag snöar in på konstiga spår och inte hittar ut. Ni plogar min gång när jag har irrat bort mig.

Jag har världens bästa jobb just nu, det är där jag ska vara. Det är där jag är som bäst och får utvecklas och vara kreativ. Jag är en i teamet och nu är vi på väg mot något stort, väldigt stort. Resultatet återstår och se om drygt en vecka.

Men det är något som saknas. Är det meningen att livet bara ska innehålla precis just det här? Det måste ju finnas något mer.

Missuppfatta mig inte nu, jag är inte otacksam. Jag är oerhört tacksam och är på god väg mot att känna lycka. 
Men det känns som om det finns mera bakom krönet och just nu går det långsamt fram. Men det är väl så det ska vara, antar jag.

Pusslet har börjat lägga sig och jag är nu ett steg närmare mitten. Och jag letar vidare.
Och passar på att njuta under tiden. För det är ju rätt skönt. Livet alltså.
Trots allt.


Läs även andra bloggares åsikter om meningen med livet, harmoni, lycka, vänner, pusslet

Jag har inte försvunnit. Så se det inte som en bloggpaus. Det är bara lite mycket nu. Men det är ok.
Inga jobbiga saker. För just nu är det bara roliga saker som händer i mitt liv.

Det är jag värd, så värd.
Det är min tur nu.

Läs även andra bloggares åsikter om det är mycket nu men det är ok!

comes around...

Så det så.


Läs även andra bloggares åsikter om idioter, klantarslen, muppar, puckon