Jazzhoppan

Tänk att ibland finns det närmare än man tror. Det man letar efter. Eller jag letade inte egentligen.
Det bara kom. Helt okontrollerat. Hejdlöst.

Sex månader har gått och det är fortfarande hejdlöst. Fast skönt och lugnt.
Kärleken.

Jag skulle ju hitta ett inlägg som var värt att återpublicera.
Det här inlägget publicerades första gången 4 april 2009. Trots att livet för ett år sedan var ett mindre kaos hade jag några dagar som var underbara. Det var de dagarna som gjorde att jag tog mig framåt.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Igår var en fantastisk dag.
Jag träffade vänner, satt i solen vid vattnet och drack kaffe och bara njöt.
Och jag kände att det vände.


                                    Jazzhoppan 5år

----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kommer ihåg just den här dagen, jag hade bestämt mig för att det räckte.
Bilden är talande och numera sitter den även på väggen hemma.

Jag satt och tänkte jag skulle skapa en kategori med namnet "Återvinning". Den skulle bjuda på gamla inlägg från olika tidpunkter under bloggens livstid. 
 
När jag började läsa igenom mina inlägg insåg jag en del olika saker. För precis två år sedan var jag "lyckligt gift" och ovetandes om vad som skulle ske inom den närmaste framtiden. Jag skrev om saker som idag känns helt främmande.
För exakt ett år sedan var livet lite av ett mindre kaos. Skilsmässan hade gjort mig vinglig, jag hade tappat bäring. Jag visste varken ut eller in. Hade ingen aning om vart jag skulle eller hur det skulle bli.

Just nu letar jag efter ngt som är värt att publicera en andra gång. Om jag blickar tillbaka exakt ett år eller två i mitt liv, är det som att läsa om någon annan person.  Jag vet ju att det är jag som har skrivit det men det känns konstigt. Nästan som att läsa en saga. Är det det som distans eller att ha kommit över det?

Mitt liv ser helt annorlunda ut idag. Det är som om mitt liv är mera på riktigt. Allt jag gör är på riktigt, allt jag känner är på riktigt. Jag känner mig mera som jag. Jag har kanske återtagit det som är mitt riktiga jag. Det är nog jag som är återvinningen.

Jag är återvunnen.

Jag är bjuden på bröllop i sommar.
Det ska firas genom inköp av en ny klänning och ett par nya skor. Såklart.

Och ett gäng näsdukar eftersom jag lider av inkontinens. Av tårar alltså.
Just det, en vattenfast mascara vore nog en bra investering.

♥ Satte mig på ett tåg mot ett vintrigt Sörmland...
♥ Intog en fantastisk lunch på ett konstgalleri...
♥ Gick en långpromenad i naturreservatet i strålande solsken med en varm hand i min...
♥ Drack en värmande Irish coffe i baren...
♥ Badade skumbad och fick ett glas med välskyld vitt vin i handen...
♥ Satt uppkrupen i en famn framför en sprakande och knastrande kakelugn på rummet, som för övrigt var en svit...
♥ Åt en underbar fyrarätters middag med vin...
♥ Sov sked i världens skönaste säng...
♥ Mofflade i mig av hotellfrukosten...