Jazzhoppan

Jag satt och tänkte jag skulle skapa en kategori med namnet "Återvinning". Den skulle bjuda på gamla inlägg från olika tidpunkter under bloggens livstid. 
 
När jag började läsa igenom mina inlägg insåg jag en del olika saker. För precis två år sedan var jag "lyckligt gift" och ovetandes om vad som skulle ske inom den närmaste framtiden. Jag skrev om saker som idag känns helt främmande.
För exakt ett år sedan var livet lite av ett mindre kaos. Skilsmässan hade gjort mig vinglig, jag hade tappat bäring. Jag visste varken ut eller in. Hade ingen aning om vart jag skulle eller hur det skulle bli.

Just nu letar jag efter ngt som är värt att publicera en andra gång. Om jag blickar tillbaka exakt ett år eller två i mitt liv, är det som att läsa om någon annan person.  Jag vet ju att det är jag som har skrivit det men det känns konstigt. Nästan som att läsa en saga. Är det det som distans eller att ha kommit över det?

Mitt liv ser helt annorlunda ut idag. Det är som om mitt liv är mera på riktigt. Allt jag gör är på riktigt, allt jag känner är på riktigt. Jag känner mig mera som jag. Jag har kanske återtagit det som är mitt riktiga jag. Det är nog jag som är återvinningen.

Jag är återvunnen.