Jag har hittat den
Jag tycker mig ana en gnutta ledighet snart. SOM jag har längtat!
Jag har hittat den.
Pausknappen...
Happy Halloween
När jag bodde i USA var Halloween något som alla mina vänner såg framemot. Som svensk fattade jag inte riktigt hur stort det faktiskt är over there. Dessutom var det skönt med ledigheten, tre veckor senare var det dessutom Thanksgiving, som är en större helg än julen i amerikat.
Eftersom jag bodde i Hollywood så var det naturligtvis en parad på den västra delen av Sunset Boulevard. Paraden var fantastisk och många galna kostymer. USA i ett nötskal.
Jag gillar den svenska traditionen att tända ljus på alla gravar. Det är så otroligt vackert när alla ljus är tända på kyrkogården.
Det jag skulle önska var att den tysta svenska dysterheten kring alla helgonshelg inte var så tung.
Varför inte en fest som hyllning till alla nära och kära som inte längre finns med oss?
Utan alla kostymer och annat krafs.
Det tänker jag göra.
Eftersom jag bodde i Hollywood så var det naturligtvis en parad på den västra delen av Sunset Boulevard. Paraden var fantastisk och många galna kostymer. USA i ett nötskal.
Jag gillar den svenska traditionen att tända ljus på alla gravar. Det är så otroligt vackert när alla ljus är tända på kyrkogården.
Det jag skulle önska var att den tysta svenska dysterheten kring alla helgonshelg inte var så tung.
Varför inte en fest som hyllning till alla nära och kära som inte längre finns med oss?
Utan alla kostymer och annat krafs.
Det tänker jag göra.
I väntans tider
Jag ogillar att vänta.
Kan bli lite rastlös och uppgiven.
Men om det är något trevligt som jag väntar på så brukar det gå bra.
Den som väntar på något gott, brukar det ju heta.
Telefonkö hos SJ.
Otroligt upphetsande.
Inte.
Kan bli lite rastlös och uppgiven.
Men om det är något trevligt som jag väntar på så brukar det gå bra.
Den som väntar på något gott, brukar det ju heta.
Telefonkö hos SJ.
Otroligt upphetsande.
Inte.
Dagens njutning...
Jo jag sa att...
Alla missförstång och oklarheter är utredda och uppklarade. Det känns mycket tillfredställande.
Det hela handlade om brist på information från det ena hållet. Dock inte mitt.
Men jag tar jag på mig ansvaret för det ändå. Det är min uppgift att ställa de rätta frågorna så att jag får bra, rätt och nödvändig information. Jag är dålig på det, uppenbarligen.
Det underlättar inte heller att projektet fick en väldigt kort startsträcka, allt skulle helst att skett igår och iförrgår och jag skulle helst fått reda på saker innan de ens har hänt..
Jag är ibland urdålig på att hantera stress, jag mår fysiskt dåligt av stress. MIn kropp lägger ner.
Jag ventilerarde mina tankar idag över msn med en vän som bor i Berlin just nu och hon känner en annan typ av stress. Stress över livet och hur hon lever, hon vill bryta mönstret. Det var därför hon åkte till Tyskland, göra något annat med livet än att gå hemma i tristessen. Fast nu är hon uttråkad i Berlin istället...
Jag försöker påminna mig om att stressen på jobbet är tillfälligt och går att lösa.
Det är ju bara ett jävla jobb.
Det hela handlade om brist på information från det ena hållet. Dock inte mitt.
Men jag tar jag på mig ansvaret för det ändå. Det är min uppgift att ställa de rätta frågorna så att jag får bra, rätt och nödvändig information. Jag är dålig på det, uppenbarligen.
Det underlättar inte heller att projektet fick en väldigt kort startsträcka, allt skulle helst att skett igår och iförrgår och jag skulle helst fått reda på saker innan de ens har hänt..
Jag är ibland urdålig på att hantera stress, jag mår fysiskt dåligt av stress. MIn kropp lägger ner.
Jag ventilerarde mina tankar idag över msn med en vän som bor i Berlin just nu och hon känner en annan typ av stress. Stress över livet och hur hon lever, hon vill bryta mönstret. Det var därför hon åkte till Tyskland, göra något annat med livet än att gå hemma i tristessen. Fast nu är hon uttråkad i Berlin istället...
Jag försöker påminna mig om att stressen på jobbet är tillfälligt och går att lösa.
Det är ju bara ett jävla jobb.
Vad sa du nu?
Kommunikationsproblem.
Missuppfattningar.
Prata ur skägget.
Jag blir så trött och arg.
Grejen är att jag tror att det är mitt fel.
Det stör mig.
Missuppfattningar.
Prata ur skägget.
Jag blir så trött och arg.
Grejen är att jag tror att det är mitt fel.
Det stör mig.
Bara just nu
Såg ett inslag alldeles nyss om en kvinna som förlorade sin man och två barn i tsunamikatastrofen. Hon och hennes enda överlevande barn fick åka hem själva utan man och pappa.
Hon har skrivit en bok om hur livet stannar av och hur man tar sig ur en sådan stor sorg. Var börjar man? Vem ska man börja sörja först? En sådan sorg känns för stor att orka med.
Hon berättade också att hon och hennes son inte kunde sörja ihop. Var och en har en egen typ av sorg att hantera. Hennes son var väldigt arg över att det var mamma som hade överlevt och inte pappa... Hur hantera man det som mor? Hur går man vidare?
Det som hade varit hennes vändpunkt var att hon hade känt förälskelse. Hon hade blivit förälskad i en man. Hon kände skuld över att ha blivit kär och gått vidare. Men hon lyckades känna lycka igen och tog vara på de få stunderna av glädje av att leva i nuet. Bara just nu.
Jag vet inte riktigt hur jag skulle gå vidare i en sådan sorg.
Men man gör väl det. Varje människa som upplever och känner kärlek går igenom sorg någon gång i livet.
Skrämmande.
Men ska jag sluta leva för det? Undvika chanser till lycka bara för att slippa känna saknad och sorg?
Känslan av lycka är så mycket större än känslan av att bli besvikelse eller sorg.
Det gäller bara att ge sig själv tillåtelse.
Livet blir ju så mycket roligare då.
Hon har skrivit en bok om hur livet stannar av och hur man tar sig ur en sådan stor sorg. Var börjar man? Vem ska man börja sörja först? En sådan sorg känns för stor att orka med.
Hon berättade också att hon och hennes son inte kunde sörja ihop. Var och en har en egen typ av sorg att hantera. Hennes son var väldigt arg över att det var mamma som hade överlevt och inte pappa... Hur hantera man det som mor? Hur går man vidare?
Det som hade varit hennes vändpunkt var att hon hade känt förälskelse. Hon hade blivit förälskad i en man. Hon kände skuld över att ha blivit kär och gått vidare. Men hon lyckades känna lycka igen och tog vara på de få stunderna av glädje av att leva i nuet. Bara just nu.
Jag vet inte riktigt hur jag skulle gå vidare i en sådan sorg.
Men man gör väl det. Varje människa som upplever och känner kärlek går igenom sorg någon gång i livet.
Skrämmande.
Men ska jag sluta leva för det? Undvika chanser till lycka bara för att slippa känna saknad och sorg?
Känslan av lycka är så mycket större än känslan av att bli besvikelse eller sorg.
Det gäller bara att ge sig själv tillåtelse.
Livet blir ju så mycket roligare då.
Vänta lite nu
nu är jag ännu mera förvirrad än förut.
Jag fattar ingenting.
Vad hände egentligen med mina teorier? Putz väck, gone, adios?
Eller?
Jag fattar ingenting.
Absolut ingenting.
Plötsligt händer det
Den här konstiga och märkliga känslan som har huserat i min kropp den senaste tiden, är fortfarande kvar.
Men nu tror jag att jag har kommit på vad det är. Det slog ner som en blixt .
Jag har några teorier om vad det är, som verkar hålla men jag ska undersöka saken vidare.
Jag återkommer när jag vet.
Nu är det hög tid för en inre resa och kontemplation.
Yogadags.
Men nu tror jag att jag har kommit på vad det är. Det slog ner som en blixt .
Jag har några teorier om vad det är, som verkar hålla men jag ska undersöka saken vidare.
Jag återkommer när jag vet.
Nu är det hög tid för en inre resa och kontemplation.
Yogadags.
Kulturlös
Utanförskap
Nu är det nära.
Att jag faller för grupptrycket.
Jag hade satt upp en mur av försvar som nu håller på att sakta men säkert att vittra sönder.
Jag brukar vara kärringen mot strömmen i många lägen fast nu vet jag inte längre om det är värt det.
Känslan av att inte få vara med blir större och större och läskigare.
Usch får konstiga vibbar från lågstadiet... huuh.
Jag är den enda som inte är med.
Folk säger till mig att det är det enda sättet just nu att kommunicera med omvärlden.
Det är ju iofs lite tragiskt men i min bransch är det inte mycket som går under ytan.
Kontakter är viktiga, näst intill livsviktiga.
Ansiktsboken.
Att jag faller för grupptrycket.
Jag hade satt upp en mur av försvar som nu håller på att sakta men säkert att vittra sönder.
Jag brukar vara kärringen mot strömmen i många lägen fast nu vet jag inte längre om det är värt det.
Känslan av att inte få vara med blir större och större och läskigare.
Usch får konstiga vibbar från lågstadiet... huuh.
Jag är den enda som inte är med.
Folk säger till mig att det är det enda sättet just nu att kommunicera med omvärlden.
Det är ju iofs lite tragiskt men i min bransch är det inte mycket som går under ytan.
Kontakter är viktiga, näst intill livsviktiga.
Ansiktsboken.
Vilken härlig dag!
Solen skiner, kaffet är nybryggt, jag är inte lika trött som igår och jag är nästan helt själv på kontoret just nu.
Härligt.
Resten av dagen kommer bli kanon tror jag. Vad tror ni?
Härligt.
Resten av dagen kommer bli kanon tror jag. Vad tror ni?
Därför
- För att han (nästan) alltid är glad
- För att han får mig lugn när jag är stressad eller ledsen
- För att han aldrig slutar att förvåna mig med sina kunskaper om helt olika saker (matematik, historia, filmrepliker etc)
- För att han alltid får mig att skratta!
- För att han är så lugn och harmonisk
- För att han respekterar mig
- För att han får mig att känna mig älskad och uppskattad
- För att han vill dela resten av sitt liv med mig
Jag ska bara...
Jag har varit skitdålig på att skriva de senaste dagarna, förlåt. Men det har varit lite mycket den senaste tiden och jag vet inte om det blir något bättre heller.
Min konstiga känsla finns fortfarande kvar och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Men jag lovar att berätta när jag har kommit på vad det är.
Men märkligt är det. Jag är själv oerhört nyfiken på vad det är.
Annars då? Bilen går bra?
Min konstiga känsla finns fortfarande kvar och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Men jag lovar att berätta när jag har kommit på vad det är.
Men märkligt är det. Jag är själv oerhört nyfiken på vad det är.
Annars då? Bilen går bra?
Vad är det som händer?
En märklig och stark känsla går igenom kroppen just nu.
Snurrar runt runt. Flera varv. Upp och ner.
Jag kan inte beskriva det.
Det känns konstigt.
Jag vet inte vad som händer med mig just nu. Märkligt.
Återkommer när jag har kommit på vad det är.
Snurrar runt runt. Flera varv. Upp och ner.
Jag kan inte beskriva det.
Det känns konstigt.
Jag vet inte vad som händer med mig just nu. Märkligt.
Återkommer när jag har kommit på vad det är.
69 dagar kvar...
" Det är en underbar dag
vi tar en tur på landet ett slag "
Jag har sagt det förut och jag säger det igen...
ibland har jag flyt.
Efter en hektisk (fruktansvärd rent ut sagt) vecka närmar sig nu helgen. Skönt.
Veckans rivstart med diverse projekt har nu börjat landa och jag har börjat få grepp om allting. Den ena grejen efter den andra börjar falla på plats. Min andning har börjat gå ner på det normala.
Jag har turen eller oturen beror på hur man ser det, att ha två jobb. Jobbet som tar upp det mesta av min tid är väldigt roligt, även när det är stressigt och när saker skulle helst ha gjorts igår. Mitt andra jobb är förutom att det är en mycket bra extra inkomstkälla, inte så tidskrävande när jag väl är på plats men det tar bort tid från mitt andra jobb. Men eftersom det är två helt skilda arbeten så blir mitt extrajobb ett andningshål, en chans att slappna av. Nästan alltid när jag går därifrån mår jag mycket bättre än vad jag gjorde innan, problemen från tidigare timmar på dagen känns inte lika betungande. Jag ser lösningar och stressen har släpper.
Dessutom får jag motion på mitt extrajobb och det är bra eftersom jag ibland inte har tid att gå iväg att träna annat.
Just nu ser jag framemot ett nytt stort andningshål. Semester till Sandlandet...
Visserligen mitt i ett projekt men resan var inbokade långt före.
Ahh... mysa med Mannen, umgås med familjen, mina flip flops, en drink och salta bad.
Efter en hektisk (fruktansvärd rent ut sagt) vecka närmar sig nu helgen. Skönt.
Veckans rivstart med diverse projekt har nu börjat landa och jag har börjat få grepp om allting. Den ena grejen efter den andra börjar falla på plats. Min andning har börjat gå ner på det normala.
Jag har turen eller oturen beror på hur man ser det, att ha två jobb. Jobbet som tar upp det mesta av min tid är väldigt roligt, även när det är stressigt och när saker skulle helst ha gjorts igår. Mitt andra jobb är förutom att det är en mycket bra extra inkomstkälla, inte så tidskrävande när jag väl är på plats men det tar bort tid från mitt andra jobb. Men eftersom det är två helt skilda arbeten så blir mitt extrajobb ett andningshål, en chans att slappna av. Nästan alltid när jag går därifrån mår jag mycket bättre än vad jag gjorde innan, problemen från tidigare timmar på dagen känns inte lika betungande. Jag ser lösningar och stressen har släpper.
Dessutom får jag motion på mitt extrajobb och det är bra eftersom jag ibland inte har tid att gå iväg att träna annat.
Just nu ser jag framemot ett nytt stort andningshål. Semester till Sandlandet...
Visserligen mitt i ett projekt men resan var inbokade långt före.
Ahh... mysa med Mannen, umgås med familjen, mina flip flops, en drink och salta bad.
Tidsbrist
Tid är något som är en bristvara i mitt liv just nu. Jag ska försöka hålla bloggningen vid liv.
Men jag kan inte lova något.
Over and out
Men jag kan inte lova något.
Over and out
Ja-a... jag säger då det...
Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor
Slottegymnasiet, Ljusdal
Tjej ~18: Du, jesus föddes på julen va?
Kille ~18: Mm.
Tjej ~18: Och dog på påsken?
Kille ~18: Japp.
Tjej ~18: Fan, han blev inte så jävla gammal alltså?
Weekend
Helgen som gick var helt fantasiskt skön.
Den inleddes på fredagskvällen med en god middag med M och det var väldigt mysigt. Vi försökte komma ikapp med varandras liv som som den senaste tiden bara har sprungit förbi. Vi har visserligen försökt att äta middag tillsammans varje dag den senaste men vi behövde fredagskvällen också. Vi pratade och pratade... Väldigt trevligt.
M hade fått ett presentkort på en weekend på Smådalarögård för två som vi med glädje utnyttjade. Vi åkte dit på lördag eftermidddag och det första vi gjorde var att gå en lång promenad runt Rosenön och vi båda kände att hösten var här för att stanna. Det var lagom kyligt och luften var frisk som den brukar vara just på hösten. Senare på eftermiddagen bjöds det på fika med kakbuffé till Ms stora glädje!
Vi hade bokat bastun och vi båda hade väl planer på att ta ett dop i havet i samband med det men när vi hörde att det bara var 11 grader så nöjde vi oss med att doppa fötterna. Kallt. Så var även ölen i bastun...
Kvällen fortsatte med trerätters middag med väl utvalda viner till. Allt var väldigt gott och sedan ramlade vi in i loungedelen av gården och jäste klart med varsitt glas, calvados till M och vitt vin till mig.
Helgen har varit bra.
Fler sådana.
Den inleddes på fredagskvällen med en god middag med M och det var väldigt mysigt. Vi försökte komma ikapp med varandras liv som som den senaste tiden bara har sprungit förbi. Vi har visserligen försökt att äta middag tillsammans varje dag den senaste men vi behövde fredagskvällen också. Vi pratade och pratade... Väldigt trevligt.
M hade fått ett presentkort på en weekend på Smådalarögård för två som vi med glädje utnyttjade. Vi åkte dit på lördag eftermidddag och det första vi gjorde var att gå en lång promenad runt Rosenön och vi båda kände att hösten var här för att stanna. Det var lagom kyligt och luften var frisk som den brukar vara just på hösten. Senare på eftermiddagen bjöds det på fika med kakbuffé till Ms stora glädje!
Vi hade bokat bastun och vi båda hade väl planer på att ta ett dop i havet i samband med det men när vi hörde att det bara var 11 grader så nöjde vi oss med att doppa fötterna. Kallt. Så var även ölen i bastun...
Kvällen fortsatte med trerätters middag med väl utvalda viner till. Allt var väldigt gott och sedan ramlade vi in i loungedelen av gården och jäste klart med varsitt glas, calvados till M och vitt vin till mig.
Helgen har varit bra.
Fler sådana.
Favoriter
Jag, till skillnad från vissa andra, har bara sett ett par enstaka avsnitt av årets Idol. Jag tittade lite i början när det var förnedringstv, ganska underhållande men samtidigt tragiskt. Roligt att männikskor med dålig självinsikt kan vara så underhållande.
Det är också lite uttjatat med hypen runt omkring programmet, vem vinner och vem försvinner.
Det som är fantastiskt med programmet är ju att många unga artister når ut och syns. Det är ju inte så att den som sjunger bäst vinner... Eller?
Det som har slog mig redan efter det första årets omgång av Idol, man verkar inte tjäna på att vinna hela tävlingen. Vem har hört något om Marcus Fagervall på senast tid, eller för den delen Daniel Lindström??
De personer som har kommit någonstans och sålt en massa skivor är ju de personer som har kommit 2:a, 3:a eller till och med 5:a...
Det är också lite uttjatat med hypen runt omkring programmet, vem vinner och vem försvinner.
Det som är fantastiskt med programmet är ju att många unga artister når ut och syns. Det är ju inte så att den som sjunger bäst vinner... Eller?
Det som har slog mig redan efter det första årets omgång av Idol, man verkar inte tjäna på att vinna hela tävlingen. Vem har hört något om Marcus Fagervall på senast tid, eller för den delen Daniel Lindström??
De personer som har kommit någonstans och sålt en massa skivor är ju de personer som har kommit 2:a, 3:a eller till och med 5:a...
Schadenfreude
Tv tablåerna i Japan innehåller en massa olika sorters spelprogram och många är av den sorten där folk gör sig illa på något sätt.
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Alla sätt är bra utom de dåliga.
En alldeles egen dag
Med allt elände i världen är det ju bra att vi får ägna en hel dag åt en enda sak som verkligen betyder något.
Kanelbullens dag.
Vad trevligt!
Ett gott skäl som något att smälla i sig både en eller två idag. Helt lagligt.
Klart vi måste hedra kanelbullen!
Självklart.
Knasigt påfund.
Någon som vet varför?
Kanelbullens dag.
Vad trevligt!
Ett gott skäl som något att smälla i sig både en eller två idag. Helt lagligt.
Klart vi måste hedra kanelbullen!
Självklart.
Knasigt påfund.
Någon som vet varför?
Jag säger bara en sak
Magnus Uggla
Läs och njut om naturens kretslopp...
Det oundvikliga
En kollegas pappa gick precis bort...
Han var över åttio och hans kropp orkade inte mera.
Hjärta och lungor hade gjort sitt men idag skulle äntligen få komma hem från sjukhuset där han har legat i två veckor för andningssvårigheter. Men han hann inte hem...
Han och hans fru har varit tillsammans i 65 år...
Det är en väldigt lång tid.
De har alltid gjort allting tillsammans, ingen gick iväg utan den andre. Alltid vaknat och somnat brevid varandra.
I 65 år.
Man vet att det är oundvikligt, vi ska ju alla dö någongång. Vi har bara en viss tid här på jorden och vi vet inte när tiden är slut.
Det gäller att ta vara på sin tid. Ta hand om sig och sina kära.
Nu måste jag ringa min man, måste få höra hans röst.
Vin? Ja visst!
Är en sucker för rödvin också visar det sig.
Fast det visste jag ju egentligen redan.
Tjoho.
Lite salongsberusad en helt vanlig måndagkväll.
Trevligt.
Fast det visste jag ju egentligen redan.
Tjoho.
Lite salongsberusad en helt vanlig måndagkväll.
Trevligt.
Kaffeholic? Ja visst!
"Hej jag heter Jazzhoppan och är kaffemissbrukare"
Jag håller med Hanna
Jag är fast i kaffeträsket.
Jag försöker dra ner men det är svårt.
Nä men om man ska gå och ta en kopp kanske...
Jag håller med Hanna
Jag är fast i kaffeträsket.
Jag försöker dra ner men det är svårt.
Nä men om man ska gå och ta en kopp kanske...
