Jazzhoppan

Tänk att ibland oroar man sig för ingenting. Starkare än nånsin kliver jag framåt. Tillsammans med min älskade.

Vid skogens slut, där havet börjar, på en ö, finns en liten stad. Den finaste staden i världen, min barndomsstad. Jag har bott längre tid från den här stan än i stan men det spelar ingen roll, här kommer det alltid kännas som hemma. Eller himma i staun som vi säger.