Jazzhoppan

Min finaste vän B har skapat en annan bild av mig. I form av en pärlplatta. Så coolt att den ska ramas in och få en fin plats i mitt nya hem. Hade jag kunnat hade jag ramat B också.

Mamma Jazz. Ett kort från den tiden då det fortfarande svängde om henne. Det lyser om hennes ögon, hon tittar på min pappa. Herr och Fru Jazz, något år innan Jazzhoppan hoppade ut.

Hej då lägenheten. Med lite sorg i hjärtat stängde jag dörren och låste en sista gång. Jag tog bort mitt namn på dörren och en tår trillade ned för kinden. Jag andades ut och öppnade porten och gick ut på gatan, torkade bort tårarna och gick med bestämda steg mot mitt nya liv. Jag kände mig lycklig och tillfreds. Det här kommer att bli bra.