Jazzhoppan

På mitt jobb håller vi på just nu att fundera på ett nytt bolags namn.
Men det är skitsvårt att komma på något.

Någon som har ett förslag?
Vi är ett litet produktionsbolag som sysslar med musik, teater, dans och event.

På jobbet jobbar vi numera med fjärrskrivbord.
Då kan vi ju jobba hemma. Så praktiskt.
Eller?


fotoakuten.se

Vår telefonväxel är överbelastad.
Det ringer överallt. Det känns som om jag har bytt arbetsplats från ett litet produktionskontor på Söder till Stockholms börsen. Kollegorna står upp och pratar. Högt. Gestikulerar vilt med armarna och mellan samtalen suckar de väldigt högt.
Jag tror jag blir tokig.

Nä nu tar jag lunch.
Står inte ut.

Jag ogillar att vänta.
Kan bli lite rastlös och uppgiven.
Men om det är något trevligt som jag väntar på så brukar det gå bra.
Den som väntar på något gott, brukar det ju heta.

Telefonkö hos SJ.
Otroligt upphetsande.
Inte.

Alla missförstång och oklarheter är utredda och uppklarade. Det känns mycket tillfredställande.
Det hela handlade om brist på information från det ena hållet. Dock inte mitt.
Men jag tar jag på mig ansvaret för det ändå. Det är min uppgift att ställa de rätta frågorna så att jag får bra, rätt och nödvändig information. Jag är dålig på det, uppenbarligen.
Det underlättar inte heller att projektet fick en väldigt kort startsträcka, allt skulle helst att skett igår och iförrgår och jag skulle helst fått reda på saker innan de ens har hänt..

Jag är ibland urdålig på att hantera stress, jag mår fysiskt dåligt av stress. MIn kropp lägger ner.
Jag ventilerarde mina tankar idag över msn med en vän som bor i Berlin just nu och hon känner en annan typ av stress. Stress över livet och hur hon lever, hon vill bryta mönstret. Det var därför hon åkte till Tyskland, göra något annat med livet än att gå hemma i tristessen. Fast nu är hon uttråkad i Berlin istället...

Jag försöker påminna mig om att stressen på jobbet är tillfälligt och går att lösa.
Det är ju bara ett jävla jobb.

Kommunikationsproblem.
Missuppfattningar.
Prata ur skägget.

Jag blir så trött och arg.

Grejen är att jag tror att det är mitt fel.
Det stör mig.

ibland har jag flyt.

Efter en hektisk (fruktansvärd rent ut sagt) vecka närmar sig nu helgen. Skönt.
Veckans rivstart med diverse projekt har nu börjat landa och jag har börjat få grepp om allting. Den ena grejen efter den andra börjar falla på plats. Min andning har börjat gå ner på det normala.

Jag har turen eller oturen beror på hur man ser det, att ha två jobb. Jobbet som tar upp det mesta av min tid är väldigt roligt, även när det är stressigt och när saker skulle helst ha gjorts igår. Mitt andra jobb är förutom att det är en mycket bra extra inkomstkälla, inte så tidskrävande när jag väl är på plats men det tar bort tid från mitt andra jobb. Men eftersom det är två helt skilda arbeten så blir mitt extrajobb ett andningshål, en chans att slappna av. Nästan alltid när jag går därifrån mår jag mycket bättre än vad jag gjorde innan, problemen från tidigare timmar på dagen känns inte lika betungande. Jag ser lösningar och stressen har släpper.

Dessutom får jag motion på mitt extrajobb och det är bra eftersom jag ibland inte har tid att gå iväg att träna annat.

Just nu ser jag framemot ett nytt stort andningshål. Semester till Sandlandet...
Visserligen mitt i ett projekt men resan var inbokade långt före.

Ahh... mysa med Mannen, umgås med familjen, mina flip flops, en drink och salta bad.

Så var tidens projekt slut för min del. Vi nådde ett stort delmål igår så nu är det bara att vänta...

Det känns skönt fast samtidigt sorgligt. Skönt för allt som vi har jobbat för är nu offentligt och redo för bedömning, det är iofs lite läskigt. Sorligheten ligger i att lämna en fas som har innburit mycket kreativitet, glädje och positiv energi.

Men nu väntar nya projekt, det ska bli spännande.
Men först lite vila.

Over and out.

Förut kunde jag köra på ganska länge utan att det hände något. Stress påverkade inte mig nämnvärt men idag säger min kropp ifrån tidigt. Migrän. Idag är en sån dag.

Tyvärr har jag under den gångna veckan haft svårt att hitta pauseknappen.
Måste hitta den snart.

Efter helgen kanske.

                                    









Trodde att dagen skulle bli hopplöst omöjlig. Möten som korsar varandra, mail som ska besvaras, material som ska levereras. På väldigt kort tid. Tid som jag från början inte hade.
Men nu verkar det som om att allt flyter på. Konstigt.
Hinner till och med äta lunch idag.

Allting går. Bara man vill.
Jag har flyt idag.

Det här med att jobba... är det så lyckat egentligen?
Det tar ju så mycket tid från allt annat. Just nu väldigt mycket. Jag hinner ju ingenting.
Otroligt störande.

Måndag.
Efter en fantastisk helg i solen brakade helvetet lös på jobbet!
Det rasar in mail och telefonen ringer hela tiden. En kollega som inte gör sitt jobb, helt inkompetent! Grr!
Varför ska jag behöva ta hand om andras skit? Just nu är jag så förbannad att jag inte hittar ord...
Återkommer.

Annars då?
Jorå.

Jag försöker se till att omge mig med människor som sprider positiv energi och undviker energitjuvar så mycket jag kan. De får hooka fast på någon annan. Låt bli mig.

Men så finns det personer som verkligen förgyller vardagen. Som en del kollegor som skickar små meddelande om att de tycker att jag gör ett bra jobb. Självförtroendepåsen blev fylld till bredden! Tack kära kollegor!

Sen finns det naturligtvis folk som fullkomligen klyver en vid fotknölarna. Trasar sönder tillvaron för en stund och sprider dåliga vibbar. Men tro inte att jag går hem och gråter. Jag är klarar mig, jag går inte under.
Det är ju bara ett j-la jobb.

Snart ska jag luncha med en kollega som kryddar min tillvaro. Härligt.