Jazzhoppan

Jag har just avgett ett löfte till mig själv.
Borde ju inte vara så svårt att hålla, eller?

Jag hade ett jättebra uppslag för ett inlägg.

Men det försvann.

Jag brukar inte bry mig om sånt här, det mesta rinner av men ibland ställer jag mig frågan: vad är det för fel på folk??

Jag står i t-banan på T-centralen och väntar på mitt tåg. Jag står helt stilla och läser min braiga bok, Heroin Diaries av Nikki Sixx (ja the Nikki Sixx, basist i Mötley Crue).
Vid ett flertal tillfällen så går folk på mig, rakt på! Buff, pang, knuff! Men come on!
Jag står heeelt stilla, ser ni mig? Visst jag är en liten person men inte sååååå liten.

Svängningsfunktionen på vissa är tydligen ett tillval, åtminstone i Stockholm.
Suck.

Kvarteret Negern, Karlstad. Mensträsk, by i Västerbotten. Fjuckby, ort norr om Uppsala. Snopptorp, del i Eskilstuna. Muffen, kvarter i Fruängen. Sexträsk, by i Norrbotten. Hundturken, kvarter i Bromma. Snorrslida, by utanför Laholm. Negerskallelandet, område mellan Boden och Jokkmokk. Tattarbacken, område nordväst om Sundsvall.

Ja någonstans ska man ju bo...

Det kan ibland vara väldigt lätt att göra som alla andra, följa med strömmen, tänka att det är nog så här det ska vara. Ibland tror man på något så hårt att det till slut blir en vald sanning, man har helt enkelt glömt bort den riktiga anledningen, den verkliga sanningen. Ibland gör den valda sanningen ont, den riktiga sanningen gör sig påminnd och vissa beslut måste fattas som inte är lätta att varken komma fram till eller att ta. Att handla. Och då gör även den sanna sanningen ont.

Alla kan göra misstag. Ingen är felfri. Det enda vi kan göra är att följa sitt hjärta och göra det rätta. Så länge vi handlar med hjärtat så kan ingen säga att det är fel för ingen kan ifrågasätta känslor.

Jag sörjer över att just jag hamnade i din valda sanning. Jag handlade efter mitt eget hjärta och jag ångrar ingenting, du tog mitt hjärta och gjorde det större. Det jag ångrar är att jag inte såg sanningen tidigare, att du inte såg sanningen tidigare, den som gjorde att jag föll.


Det är modigt att vara sig själv.

Som en liten smällkaramell. Se den!

OM ni undrar...
Det är ju inte så att det händer något i mitt liv, för det gör det. Massor.
Men inget som jag verkar kunna få till i ett inlägg...

Kanske är det så att bloggen har fyllt sin funktion? Kanske är det dags att gå vidare i ett annat forum? Kanske i en annan blogg?

Äsch jag vet inte.

Ja ni ser... det blir liksom inget.