Jazzhoppan

För snart är den tom. 130 000 bagis vill Skatteverket ha.

Jag läste igenom gamla blogginlägg från hösten 2008. Hösten 2008 var då jag föddes på nytt. Då jag fick chansen att göra om och göra rätt.
Det jag inte visste då var hur rätt detta inlägg skulle kännas tre år senare.

Publicerad första gången 28 oktober 2008.

"Jag kände att jag ville dela med mig av en jättefin text som jag fick en vän.

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.
Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.
Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.
Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... "

För ett par år sedan trodde jag att kärleken tog slut. Att det inte fanns något mer. Att den aldrig skulle komma tillbaka. Aldrig någonsin.

 

Men det jag har upptäckt är att det finns mer. Massor. Och kan det vara så att man aldrig riktigt slutar älskar någon, utan man börjar att älska någon annan?

För mitt hjärta har blivit större.

 

 

 

Jag har drömt väldigt mycket på sista tiden. Livliga drömmar, jobbiga drömmar och fina drömmar. Men också konstiga och märkliga. Jag möter människor i mina drömmar som inte finns i det här livet längre, jag drömmer att jag föder barn, jag drömmer att jag tappar tänderna. Alla tyder på att jag eller saker i min omgivning förändras.

 

Jo så är det nog. Året 2011 är nog året som hamnar i min egen rekordbok som det mest händelserika året någonsin.

Och året är inte slut än. Var ska detta sluta?

 

 

Ibland får man allt det man önskar sig.
Eller ja, katten saknas fortfarande.

Första veckan tillbaka på jobbet är avklarad. Inte kul. Inte alls faktiskt. Får man dricka alkohol på arbetstid??

Vad skönt att jag snart ska göra andra saker. 3 veckor kvar. Tjohoo.