Jazzhoppan

Jag blir ständigt påmind om att jag inte ska ta saker för givet. Allt kommer inte gratis. Även det mest självklara och uppenbara kan trassla till sig.

Jag jobbar på att inte ta saker så personligt. Det går sådär.

Jag rensar, tvättar, skurar, slipar och målar. Jag packar ur, jag packar ner och jag packar om.
Mot nya mål och nya horisonter. Det är dags att gå vidare nu. En epok börjar gå mot sitt slut och det känns bra även om jag tycker att det är läskigt. Men det är ok, tillsammans går det lättare.

Och himlen är fortfarande runt hörnet och väldigt rosa.

Idag har varit en dålig dag. Gråten har under dagen sakteliga förflyttas från magen och upp i halsen för att nu välla över. Och det är väl ok antar jag. Det kanske är en eftersläng från i lördags. Jag pyttsade ut en portion tårar i helgen under ett mindre sammanbrott. Jag blev stressad och vek öronen bakåt, kände mig hotad och slog bakåt. Jag har bara väntat på att det ska komma. Situationen är nu under kontroll men den ligger och lurpassar och jag har fintat bort den hela dagen. Jag vet att det kommer att bli bra, jag behöver bara lite tid.

Bryt ihop eller bit ihop?
Bryt ihop om du frågar mig.