Jazzhoppan

Inga spår syns, inga efterlämnade ting.

Inga tecken på att det som har hänt som gör det lättare att förstå.

Bara avtryck i mitt hjärta och en massa minnen.

Varsogod, här får du lite tid att spendera hur du vill. Men med ett bäst före datum.
Tiden har surnat och luktar illa.

Dörren står fortfarande öppen och väntar på att stängas.
Ett stort hål, ett tomrum. Hur ska det någonsin fyllas?

Läs även andra bloggares åsikter om lånad tid, tomhet