Jazzhoppan

Efter första dagen på mitt nya jobb känner jag mig helt slut. Mycket saker att lära sig, många människor att lära känna.
Jag jobbade med tjejen som jag ska ersätta och hon var redan i sinnet på väg till sitt nya jobb. Om jag uttrycker mig milt så är jag glad att jag inte ska jobba med henne i fortsättningen...

Jag gillar personer som är raka och ärliga, jag uppskattar det även om jag själv ibland är dålig på att ta det. Men servicemänniskan i mig skriker när jag möter personer som min företrädare. Man kan fortfarande tala folk tillrätta utan att bli otrevlig!

Nu låter det som om jag bara hade det jobbigt och tråkigt. Tvärtom. Jag träffade många trevliga människor däribland VD:n. Han är VD för ett stort nationellt företag som ingår i en ännu större koncern, han träffar många människor varje dag och har många anställda. Jag visste vem han var, det hade jag tagit reda på innan, vilket underlättade så när han klev in genom dörren kände jag igen honom. Strax efter att han hade hälsat med ett hej, sa han; välkommen Jazzhoppan.
Han visste vad jag hette... Shit vilken koll.
Förmodligen hade hans assistent ringt honom innan eller så hade han verkligen koll.
Han fick iallafall en guldstjärna av mig direkt :-D

Jag gillar mitt nya jobb. Jag gillar att vara en del av ett företag, även om det är en liten del.
Det här kommer att bli bra.

Läs även andra bloggares åsikter om ny på jobbet, arbetsmoral, betydelsefull