Jazzhoppan

Välkommen till min värld

Toppen

Publicerad 2007-08-09 15:18:14 i Betraktelser

Ibland tänker jag på hur livet är när jag har blivit gammal och grå. Just nu känns det ju väldigt avlägset eftersom, som min kära mamma uttrycker sig "är på toppen av livet"... Men ändå.
Kommer jag att vakna en dag vid 85 års ålder och inse att inget finns kvar. Ingen make för han gick bort för ett tag sedan, mina vänner har också gått över till andra sidan, mina barn har inte tid med sin gamla mamma. Alldeles ensam i hela världen. I allafall känna sig som ensammast i hela universum.

Som Ulla, som jag och min kollega hjälpte på lunchen. Ulla, 84 år hade tappat balansen vid ett övergångställe och skrapat upp hela näsan och ansiktet och blödde kraftigt från ett jack mitt på näsan. Vi tillkallade ambulans omedelbart och vi frågade henne om hon hade någon anhörig som vi kunde ringa till. Nej svarade Ulla.
Har du någon bekant som vi kan få tag på? Ulla svarar; Nä det finns inga kvar.


Ingen i hela världen...
Mitt hjärta brast.

Jag njuter av att vara på toppen av livet.
En bra stund till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jazzhoppan

Ovanlig fast ändå väldigt vanlig. Skriver om det mesta och bästa i livet. Välkommen till min värld.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela