Jazzhoppan

Som en lindansare balanserar jag. Utan hjälpmedel. Det vinglar och svajjar. Och det är nära att jag trillar av och ner.
Men med kraft och lust klarar jag mig.

Fokuserar på nytt och försöker ta mig över. Hel och utan blåmärken.

Men det var fan vad linan är lång.

Läs även andra bloggares åsikter om balansgång, skör tråd, fokus