Allt har sin tid
Jag träffade en gammal vän igår och det var ett tag sedan vi hade setts och det kändes som om vi hade mycket att ta igen. Vi drack kaffe och pratade och pratade. Våra samtal börjar nästan alltid med att vi pratar av oss, om vad som har hänt sedan sist och sedan glider vi så småningom in på de stora samtalen. Samtalen om livet, döden och det som finns i mellan.
Jag har förstått att det har varit något som har bekymrat A under en tid men jag har av någon anledning inte vågat fråga.Vi pratade om våra bekanta och vänner som nu nästan hela bunten är antingen gifta, har barn eller väntar barn. Min vän är sedan något år tillbaka också gift och vi tillhör den lilla skaran som ännu inte har några barn.
Hon berättade att hon hade träffat K för ett tag sedan och vår gemensamma vän berättade att hon var gravid och skulle få barn i sommar. A sa att hon hade misstänkt det ett tag men sådant vill man ju inte fråga om.
A berättade också att hon kände sig väldigt svartsjuk på K.
A och hennes man har försökt att skaffa barn under en längre tid men utan att lyckats och kände hon sig oerhört provocerad av allt som har med barn att göra. Hon blir illa till mods när hon ser barnvagnar på stan eller tjejer med stora magar. Det gjorde henne nästa mest upprörd var över sina egna känslor, att hon var svartsjuk på sin vän och inte kunde visa sann glädje åt hennes besked. Hon kände sig som en mycket dålig vän. Man vill ju inte missunnna andra människor glädje och lycka.
A:s släkt och familj har kommit med kommentarer som; "borde inte ni skaffa en större lägenhet, det kommer ni ju att behöva..." eller " det blir ju annorlunda sedan när ni har barn". Kommentarerna från bekanta har varit; åhh att ni inte också skaffar en liten, det är ju sååååååååå mysigt".
A grät och sa genom tårarna att hon ville bara ställa sig upp och skrika till alla; MEN vi försöker ju men det går inte så bra!
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till henne, det kändes svårt att trösta. För att prata om sådana privata saker krävs det mod och jag beundrar henne för att hon vågade berätta för mig.
Jag blev otroligt upprörd över kommentarerna, kan inte folk sköta sitt!??
En del tror att det är bara att beställa barn hur som helst. Tyvärr tror jag ofta att folk hasplar ur sig sådant utan att tänka sig för. Jag tror inte folk förstår att sådana kommentarer sårar.
Barn kommer till världen när det är dags. Vi kan inte styra så mycket över det och jag kan förstå att det känns orättvist,varför kan inte jag när alla andra kan?
Snälla människor, tänk er för innan ni säger något nästa gång. Ni har ingen aning om vad som pågår.
Så till min vän, jag finns här om du vill prata. Igen. När som helst.
Läs även andra bloggares åsikter om vänner, barn, tid
Jag har förstått att det har varit något som har bekymrat A under en tid men jag har av någon anledning inte vågat fråga.Vi pratade om våra bekanta och vänner som nu nästan hela bunten är antingen gifta, har barn eller väntar barn. Min vän är sedan något år tillbaka också gift och vi tillhör den lilla skaran som ännu inte har några barn.
Hon berättade att hon hade träffat K för ett tag sedan och vår gemensamma vän berättade att hon var gravid och skulle få barn i sommar. A sa att hon hade misstänkt det ett tag men sådant vill man ju inte fråga om.
A berättade också att hon kände sig väldigt svartsjuk på K.
A och hennes man har försökt att skaffa barn under en längre tid men utan att lyckats och kände hon sig oerhört provocerad av allt som har med barn att göra. Hon blir illa till mods när hon ser barnvagnar på stan eller tjejer med stora magar. Det gjorde henne nästa mest upprörd var över sina egna känslor, att hon var svartsjuk på sin vän och inte kunde visa sann glädje åt hennes besked. Hon kände sig som en mycket dålig vän. Man vill ju inte missunnna andra människor glädje och lycka.
A:s släkt och familj har kommit med kommentarer som; "borde inte ni skaffa en större lägenhet, det kommer ni ju att behöva..." eller " det blir ju annorlunda sedan när ni har barn". Kommentarerna från bekanta har varit; åhh att ni inte också skaffar en liten, det är ju sååååååååå mysigt".
A grät och sa genom tårarna att hon ville bara ställa sig upp och skrika till alla; MEN vi försöker ju men det går inte så bra!
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till henne, det kändes svårt att trösta. För att prata om sådana privata saker krävs det mod och jag beundrar henne för att hon vågade berätta för mig.
Jag blev otroligt upprörd över kommentarerna, kan inte folk sköta sitt!??
En del tror att det är bara att beställa barn hur som helst. Tyvärr tror jag ofta att folk hasplar ur sig sådant utan att tänka sig för. Jag tror inte folk förstår att sådana kommentarer sårar.
Barn kommer till världen när det är dags. Vi kan inte styra så mycket över det och jag kan förstå att det känns orättvist,varför kan inte jag när alla andra kan?
Snälla människor, tänk er för innan ni säger något nästa gång. Ni har ingen aning om vad som pågår.
Så till min vän, jag finns här om du vill prata. Igen. När som helst.
Läs även andra bloggares åsikter om vänner, barn, tid
