Jazzhoppan

Mina kollegor säger att jag är en skön person att ha omkring sig på jobbet. Jag är glad, lojal, ordningsam, noggrann, sköter mitt jobb och jag tar ibland med fikabröd. De brukar säga att även om det runt omkring mig är kaos så är jag fortfarande lugn, jag retar inte upp mig på saker i onödan.

Det är sant, oftast finns det ingen anledning att gå upp i atomer för skitsaker. Jag har liksom annat för mig. Det finns viktigare saker i livet. Det är bara ett jävla jobb.

Nu tillbringar vi ju en väldigt stor del av vårt liv just på jobbet och då är det ju fanastiskt om man kunde ha ett arbete som man trivs med. Få uppskattning, utvecklas och utmanas.

Jag har ett sånt jobb. Jag gillar att gå till jobbet. Visst, jag kan reta mig på saker och framför allt på personer på jobbet som gör mitt liv just för tillfället  väldigt surt. De pratar för högt så att jag inte kan koncentera mig (och nu menar jag VÄLDIGT HÖGT), skickar okompletta mail med för dålig information och tar den sista riskakan i skåpet utan att tänka på mig!!

Precis då, just då förflyttar jag mig till mitt inre rum, en annan plats och hittar ett skönt ställe för min hjärna och själ att befinna sig.. En plats utan stress, oro och irritation.

Det låter väldigt flummigt, jag vet.
Men det funkar.
Faktiskt.