Jazzhoppan

En kollegas pappa gick precis bort...
Han var över åttio och hans kropp orkade inte mera.
Hjärta och lungor hade gjort sitt men idag skulle äntligen få komma hem från sjukhuset där han har legat i två veckor för andningssvårigheter. Men han hann inte hem...

Han och hans fru har varit tillsammans i 65 år...
Det är en väldigt lång tid.
De har alltid gjort allting tillsammans, ingen gick iväg utan den andre. Alltid vaknat och somnat brevid varandra.
I 65 år.

Man vet att det är oundvikligt, vi ska ju alla dö någongång. Vi har bara en viss tid här på jorden och vi  vet inte när tiden är slut.
Det gäller att ta vara på sin tid. Ta hand om sig och sina kära.

Nu måste jag ringa min man, måste få höra hans röst.